Publicerad 1963   Lämna synpunkter
S s4 l. SS s4, interj.
Ordformer
(s 1904 osv. ss (sss(ss)) 1851 osv.)
Etymologi
[jfr d. ss (i bet. 1); med avs. på bet. 1 jfr Ideforss PrimInterj. 318 (1928); med avs. på bet. 2 jfr Noreen VS 1: 361 (1905)]
1) ss. utrop varigm man söker dämpa l. nedtysta ljud: hyssj!; äv. ss. utrop varigm man ger uttryck åt förtrytelse över ngt som man hört; jfr ST, TS(T). Ni var ju för öfrigt illamående redan i förrgårs, då ni afslog min — förmodligen äfven den lilla grefvens, ss! inga namn! — anhållan att få ledsaga er på maskraden. Sturzen-Becker 2: 32 (1851, 1861). Motsäj mej inte, kar, det var stora blamen för mej. Sssss! Nerman Ol. 62 (1913).
2) ss. utrop vid sveda: aj!, ah! o. d. Fröding 14: 263 (1895).

 

Spalt S 3 band 24, 1963

Webbansvarig