Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖCKLA, v.
Etymologi
[sv. dial. röckla, göra små ryck, stå ostadigt, krångla, bråka; avledn. av RYCKA, v.1]
(†) krångla l. bråka? (Den stridiga torparhustruns) arghet, att hon icke skulle Få sittja på torpet (under prästgården) att (dvs. och) röckla som nederrödt var. VDAkt. 1731, nr 611.

 

Spalt R 4237 band 23, 1962

Webbansvarig