Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄCKLA l. RÄKLA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(räck- 1716—1807. räk- 1723 (: Långräklor .. Småräklor) —1789)
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med REGLA, v.2 (se REGEL, sbst.2), o. urspr. återgivande lt. l. t. dialektala former med (öppet e o.) tonlös frikativa i st. f. g; jfr t. dial. rechel, regel]
(†) om vissa slåar l. kilar tjänande att reglera bokstämplarnas riktning i bokvärk (se BOK-VÄRK, sbst.2 a); särsk. om var o. en av de träslåar som mellan bokstämplarna förbundo de mellan bokvärksstolparna löpande slåarna med varandra o. höllo stämplarna isär. Hiärne RelSala 7 (1716). Rinman (1789). Möller (1807). — jfr SMÅ-RÄCKLOR.

 

Spalt R 3697 band 23, 1961

Webbansvarig