Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅTT rot4, sbst.2, l. ROTT rot4, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rott 1792 osv. rått 1785 (: råttågs) osv.)
Etymologi
[av ovisst urspr.]
sjöt. på trämast: den del av mast l. stång som befinner sig emellan salningen o. eselhuvudet därovanför. FSjöbohm Skeppstakl. 25 (1792). Hägg TretungFl. 23 (1941). — jfr MAST-, STÅNG-RÅTT.
Ssgr: RÅTT-SKÅLNING. sjöt. samling lodräta ribbor av hårt träslag anbragta kring mast- l. stångtopp o. avsedda att skydda denna mot skav från påkrängda vant, stag o. barduner. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-TÅG. (numera bl. om ä. förh.) sjöt. tåg varmed stången surras fast vid mastråttens översta del för att masten skall vinna i stabilitet; jfr fot-tåg. SjöreglÖrlFl. 1785, § 352. Frick o. Trolle 46 (1872).

 

Spalt R 3653 band 23, 1961

Webbansvarig