Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDVILL 3d~vil2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. rådvild, nor. rådvill; av RÅD, sbst.3, o. VILL, adj.]
(i sht i vitter stil) som är tveksam om vad han i en viss situation l. ett visst fall skall ta sig till l. vilket beslut han skall fatta l. vilken ställning han skall inta, villrådig; obeslutsam; tveksam; osäker; stundom med bibet. av l. närmande sig bet.: förvirrad, förlägen, bortkommen; stundom liktydigt med: rådlös. Vara l. stå rådvill. Rådvill inför l. om, äv. för (förr äv. i) ngt. JMessenius (1629) i HB 1: 84. Rädzla giör rådwil. Grubb 726 (1665). Elisabeth hyste det felet gemensamt med de flästa belästa Fruntimmer, nämligen at Hon var rådvill i Giftermål. Celsius G1 2: 339 (1753). Til torget samlar sig en blek och rådvill skara. Rudbeck Borås. 8 (1776). Han var .. aldrig rådlös, sällan rådvill. Geijer I. 2: 234 (1840). Ryssarna stodo länge rådvilla inför svenskarnas snabba rörelser. VFl. 1933, s. 167. Sedan satte han sig att finrätta. Om en och annan sak fann han sig rådvill och måste fråga medbedömaren. Swensson Hoffm. 126 (1935). Den för maten rådvilla husmodern. Zetterström VärldHj. 204 (1942). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i förb. med (en med av inledd) bestämning som anger sinnestillstånd l. inträffad händelse l. föreliggande omständighet som förorsakar villrådighet l. förvirring o. d. Han vankade, rådvill af oro och harm, / och länge ej visste hvad göra han skulle. Ling As. 293 (1833). Hon blev rådvill av töcknens virrvarr. Aronson FjärdeVäg. 81 (1950).
b) i utvidgad anv., om ansiktsuttryck l. beteende l. handling l. sinnestillstånd o. d.: som vittnar om l. är kännetecknad av villrådighet l. tveksamhet o. d. Rydqvist i 2SAH 12: 477 (1827). Rådvilla ansikten. Böök ResSv. 18 (1924). Veckor av .. rådvill tvekan. Siwertz JoDr. 45 (1928). Han utbytte rådvilla blickar med Sarina. Lundkvist Vindingev. 191 (1956).
Avledn.: RÅDVILLA, r. l. f. (†) villrådighet. JJBjörnståhl (1768) i 3SAH LVII. 2: 17. Sen då en gång, herrar filosofer, i hvilken rådvilla den rättfärdige stannar, när han vill göra allt som bäst. CGLeopold (1794) hos Ljunggren SVH 2: 299. SvLittFT 1837, sp. 239.
RÅDVILLA, v. (†) göra (ngn) villrådig; anträffat bl. i pass.: göras l. bli l. vara villrådig. Famlar eller rådvillas herden, irrar hjorden utan styrsel. Wingård 2: 3 (1818). Därs. 92 (1824).
RÅDVILLHET, r. l. f. [jfr d. rådvildhed] (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara rådvill, villrådighet, tveksamhet o. d. Nordforss (1805). Malmström Hist. 3: 11 (1870). Det kom en viss förvirrad rådvillhet över Olga Borodulins sätt mot Isia Vornanen. Enckell VHjärt. 130 (1933). En stor tvekan och rådvillhet rådde i konferensrummet, om vem som skulle intaga ordförandeplatsen. De Geer Bergsl. 36 (1951).

 

Spalt R 3594 band 23, 1961

Webbansvarig