Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDANDE rå3d~an2de l. 302, sbst.2, l. RÅANDE rå3~, m.; best. -en; pl. -ar3~20.
Ordformer
(rå- 1847 osv. råd- 1742 osv.)
Etymologi
[sv. dial. rådan(d)e, råand; det är ovisst, huruvida ordet urspr. bildats ss. en ssg av RÅ, sbst.4, l. RÅDA, v.1, o. ANDE, l. utgör en ombildning av RÅDANDE, p. pr. av RÅDA, v.1, med anslutning till ANDE (o. RÅ, sbst.4). — Jfr RÅNDA]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i folkloristisk skildring) = RÅ, sbst.4, RÅDARE 2. De råd-andar, som bo i Backar och Lundar. Mörk Ad. 1: 33 (1742). Rå eller råd-ande kan dels vara illvilligt, dels välvilligt mot människor. TurÅ 1905, s. 278. FolklEtnSt. 3: 4 (1922).

 

Spalt R 3567 band 23, 1961

Webbansvarig