Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYCKUT rykɯ4t, n.
Ordformer
(äv. skrivet ryck ut)
Etymologi
[jfr d. rykud; till RYCKA UT. — Jfr RYCKIN]
i uttr. ett ständigt ryckin och ryckut (l. ryckut och ryckin), se RYCKIN.

 

Spalt R 3230 band 23, 1960

Webbansvarig