Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUTERS rɯ4ters, oböjl. adj.
Etymologi
[bildat (formellt ss. gen.) till RUTER, sbst.2, efter mönster av sådana ordpar som JÄDRAN : JÄDRANS, POCKER : POCKERS, SATAN : SATANS]
(starkt vard.) som har ruter i sig; i sht använt ss. attribut. Undra på, att man anlitade en så ruters fru. Törnblom Livsöd. 115 (1915). (Hon) ser manhaftig och ruters ut. SDS 1945, nr 89, s. 6. Ska nödvändigt en bildad man behöva svära för att visa att han är en ruters karl? Idun 1954, nr 9, s. 29.

 

Spalt R 3165 band 23, 1960

Webbansvarig