Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNSTEN 3n~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Ordformer
(run- 1643 osv. runa- c. 16001747. rund- 16671685. rune- c. 16001749. runn- 16671685. runne- 16661693. runo- (rw-) c. 15401904 (i vers))
Etymologi
[fsv. runosten; jfr d. runesten, isl. rúnasteinn; av RUNA, sbst.1 2, o. STEN]
(större) sten med runinskrift; i sht om (tillhuggen) mer l. mindre slät o. flat, vanl. avlång l. rektangulär sten, vilken rests till minne av ngn o. försetts med minnesord i runskrift; stundom äv. innefattande jordfast bärghäll l. klippa l. stenblock o. d. med runinskrift. Ther som rwnostenar stå, ther haffua och warit begraffningar. OPetri Kr. 82 (c. 1540). Fasta fornlemningar äro .. stenar och klippblock med runskrift (runstenar). SFS 1867, nr 71, s. 2. Bautastenarna .. (äro) enkla ohuggna minnesstenar, ur hvilka runstenarna utbildat sig. UB 1: 295 (1873). Fynd av runstenar förekomma då och då, men det är ganska sällan man påträffar en runhäll. DN(A) 1941, nr 278, s. 3. — särsk. i jämförelse l. bildl. Thorsten Vikingsson, .. / .. ärrig som en runsten och silfverhårig. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). (Hennes kropp) Liknade en livets egen runsten när kläderna föll. Martinson Kvinn. 20 (1933).
Ssgr: A (numera bl. tillf.): RUNSTEN-SKRIFT, se C.
B (†): RUNSTENA-SKRIFT, se C.
C: RUNSTENS-ANMÄRKNING~020. (numera bl. tillf.) jfr anmärkning 2 a. Dijkman Runst. 166 (1708; i pl.).
-ARBETE~020. särsk.: arbete (se d. o. 11 c) om runor (ristade på runstenar). Schück VittA 5: 86 (i handl. fr. 1750).
-AVTRYCK~02, äv. ~20. jfr avtryck II 2. Liljegren Runl. 75 (1832).
-BESTÅND. samling l. förråd av runstenar (inom ett visst område). Ymer 1936, s. 236.
-BEVIS. (tillf.) om bevis (till styrkande av en teori) som lämnas av runsten(ar)s vittnesbörd. 1VittAH 4: 51 (1783).
-BRO. (mera tillf.) bro l. vägbank vid vars ändar rests runstenar (till minne av brobyggaren o. d.). Fornv. 1914, s. 204.
-BYGD. bygd med (talrika) runstenar. Flodström SvFolk 316 (1918).
-DJUR. rundjur. 3NF 15: 366 (1931).
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar.
I. motsv. form I 1. Denna sten hade runstensform. Fornv. 1954, s. 15.
II. (†) motsv. form II 2, = run-form II. Schück VittA 4: 589 (i handl. fr. 1742).
-FRAGMENT. Dijkman Runst. 82 (1708).
-FÄLT. särsk. (†) om den ristade bild- o. textytan på en runsten. Liljegren Runl. 144 (1832).
-FÖRRÅD. = -bestånd. Fornv. 1949, s. 180.
-GRAV, r. l. f. arkeol. forngrav i vilken påträffats en runsten. AntT XVIII. 2: 5 (1909; om hällkista).
-HJÄLTE. (tillf.) hjälte som omnämnes på runsten. 1VittAH 4: 60 (1783).
-HÖG, r. l. m. särsk. om i modern tid iordningställd jordkulle på o. kring vilken runstenar från olika orter placerats. 2NF 16: 1362 (1912; i Lund).
-INSKRIFT~02, äv. ~20. Geijer Häfd. 155 (1825).
-KARTA, r. l. f. karta på vilken markerats platsen för runstenar o. runstensfynd (inom ett visst område l. från en viss period). Östergren (cit. fr. 1931).
-KONST. jfr konst 3 e, 4. Roosval RomK 350 (1930).
-KORS. (ristat) kors. som utgör dekorativ figur på runsten. Iduna 8: 155 (1820).
-LIK, adj. som liknar en runsten l. ngn karakteristisk detalj på en runsten. Runstenslika drakslingor. Brunius Resa 1838 157 (1839).
-LÄSNING. (numera bl. tillf.) läsning (se d. o. 1 c) av inskrift på runsten. 1VittAH 4: 91 (1783). Iduna 5: 40 (1814).
-MONUMENT. Rig 1931, s. 190.
-OMRÅDE~020. = -bygd. Uppl. 2: 455 (1908).
-ORNAMENTIK. UpplFmT 23—25: 147 (1908).
-RESANDE, n. resande av runstenar. Uppl. 2: 493 (1908).
-RISTARE. Liljegren Runl. 59 (1832). Andersson SkånH 1: 272 (1947).
-RISTNING. Broocman SagIngvVidtf. 177 (1762).
-RITNING.
1) (†) konkret: (ornamental) ristning på runsten; jfr run-ritning 1. Peringskiöld MonUpl. 152 (1710).
2) ritning föreställande runsten o. d.; jfr run-ritning 2. Schück VittA 5: 80 (1936).
-SAMLING. särsk. konkret: samling av avskrifter av inskrifter på runstenar l. avritningar av runstenar o. d. Schück VittA 5: 74 (i handl. fr. 1749).
-SKALA, r. l. f. (numera bl. tillf.) skala använd vid avbildning av runstenar. Liljegren Runl. 73 (1832).
-SKATT. jfr -bestånd. Upplands stora runstensskatt. Fornv. 1954, s. 16.
-SKEDE. (tillf.) = -tid. Uppl. 2: 495 (1908).
-SKRIFT. (-sten- 1747. -stena- 1747. -stens- 1708 osv.) särsk.: runskrift (se d. o. 1), runor; förr äv. dels om inskrift på runsten, dels om avskrift av l. ritning föreställande sådan inskrift o. d. Dijkman Runst. 166 (1708). Alla i Antiquitets Collegio befinteliga Runa-Stenskrifter. Schück VittA 5: 67 (i handl. fr. 1747). Runstens-skrifterne (äro) ganska korta. 1VittAH 4: 83 (1783). Det (finns) forskare som ha tvivlat på att Olaus Magnus kunnat läsa runstensskrift. Fatab. 1946, s. 130.
-SLINGA, r. l. f. jfr run-slinga 1. Dybeck SvRunurk. 2: 11 (1857).
-SPRÅK. = run-språk. Liffman Petersen 86 (1837).
-STIL. (ornamental) stil utmärkande för runstenar. Fornv. 1931, s. 257. (En runsten) i elegant uppsvensk runstensstil. Därs. 1949, s. 68.
-STROF. strof ristad på runsten. IllSvLittH 1: 7 (1955).
-TEXT. text på runsten. HT 1949, s. 77.
-TID. om tid då runstensristning(ar) utfördes. Broocman SagIngvVidtf. 251 (1762). Fornv. 1907, s. 68.
-UTTYDARE~0200. (tillf.) person som tolkar inskrift på runsten(ar). Iduna 7: 165 (1817).
-VERK, se -värk.
-VÅRD. om runsten med tanke på dess uppgift att vara minne efter ngn. MeddNSmålFmF 1: 3 (1907).
-VÄRK, n. jfr run-värk. Schück VittA 5: 74 (i handl. fr. 1749).
-ÅLDER. (†) = -tid. Liffman Petersen 66 (1837).
Avledn.: RUNSTENISK, adj. (†) i uttr. runstenisk skrift, runskrift (se d. o. 1). Schück VittA 5: 66 (i handl. fr. 1747).

 

Spalt R 3043 band 23, 1960

Webbansvarig