| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUNNARE run3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) (i sht om utländska förh.) sjöt. person som på hamnplatser o. d. lockar sjömän att besöka ett visst värdshus l. sjömanslogi o. dyl. l. att överge sitt fartyg o. ta hyra på ett annat fartyg (o. får viss ersättning därför). NF (1890). Bergdahl Antip. 91 (1906). Runnarna fick skaffa honom de flesta besättningskarlarna. Larsson MorbrJonas 14 (1955).
2) om förh. i Förenta staterna: person som under förespegling att vilja hjälpa en immigrant som just kommit till det främmande landet lurar av honom pängar. Beckman Amer. 1: 12 (1883). Moberg Invandr. 32 (1952).
3) (†) allmännare, om person som med list lockar l. lurar ngn till ngt l. dyl. Inga runnare behöfva förleda arbetaren på valdagen. Malmbgt 1894, nr 26, s. 4.
Spalt R 3042 band 23, 1960