Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNDLIG run3dlig2, förr äv. RUNDELIG, adj. -are. adv. = (†, Sigfridi C 6 b (1619), Runius (SVS) 1: 106 (c. 1710)), -A (†, Ef. 1: 8 (NT 1526), Nicander GSann. 57 (1766)), -E (†, 3SthmTb. 1: 126 (1593), RARP 1: 127 (1630)), -EN (G1R 12: 116 (1538) osv.), -T (Kolmodin QvSp. 1: 406 (1732) osv.).
Ordformer
(rund- 1642 osv. runde- (-w-) 15261904. runne- 16201659)
Etymologi
[fsv. rundelika, adv.; jfr dan. o. nor. rundelig, mlt. runtlike, adv., t. rundlich, rundad, knubbig m. m., eng. roundly, adv., runt, fullt ut m. m.; avledn. av RUND, adj.]
1) (†) om person l. kroppsdel: som utmärkes av runda l. rundade former, rund(ad), rundhyllt, knubbig, fyllig l. dyl.; jfr RUND, adj. I 1 e η. En .. liten och .. rundelig gumma. Topelius Fält. 2: 187 (1856). Munkens kind allt mer vardt välfödd, röd och rundlig. Jensen BöhmDiktn. 186 (1894).
2) (†) om år, = RUND, adj. I 5. Ett rundligt år förgått, / se’n riddarn lemnat sina fäders slott. Sturzen-Becker 6: 40 (1868).
3) (†) ss. adv.: helt o. fullt, gott o. väl; jfr 2, 4 c samt RUNT, adv. I 5. Att grundwalen til fothen på en befästning blifwer rundeligen siw alner tiok. G1R 17: 483 (1545).
4) riklig, frikostig, rundhänt o. d.; jfr RUND, adj. 6 o. 7.
a) (numera föga br.) om person l. institution l. ngns hand: givmild, frikostig, generös; förr äv. allmännare, med tanke väsentligen på att ngt ges l. levereras o. d. i stor kvantitet. En .. rundelig Banco-lefvererare af Slantar. SvFinance 60 (1797; om Kronan). (Prostinnan Kellgren) var rundlig i sin gästfrihet. Ljunggren SVH 1: 405 (1873). Med älskvärd vänlighet mottogos gästerna (i nämndemansgården), med rundlig hand .. undfägnades de. Bendz Piltr. 54 (1918).
b) om sak: frikostigt l. rundhänt l. generöst l. icke njuggt l. snålt tillmätt l. tilltagen, frikostig, generös, riklig. (Gud) hvilkens nåd oendligt rundlig (är). Kolmodin Rök. 22 (1728). Rundeliga almosor. Borg Luther 2: 709 (1753). (Hon) prisade .. maltet, såsom godt och hållande sitt rundeliga mål. CFDahlgren 4: 126 (1831). Välfägnaden (var) rundlig. Sander i 3SAH 4: 19 (1889). Cousin blir exekutor, och dusören skall blifva rundlig. Bergman HNådT 48 (1910). Sanden StålRom. 198 (1929). — särsk.
α) (mera tillf.) ss. bestämning till vbalsbst. (med bibehållen verbal bet.): som sker l. göres på ett sätt l. i en kvantitet som vittnar om frikostighet l. generositet, frikostig, generös. Soldens rundeliga betalning. Dalin Hist. III. 1: 44 (1761). Rundeliga löften. Afzelius Sag. 5: 135 (1843).
β) (utom i α’ o. β’ numera bl. tillf.) allmännare: kraftigt l. ordentligt tilltagen, ansenlig, betydande, stor o. d. Att kyrkian igenom sin rundelige inkomst (är rik). BtÅboH I. 4: 94 (1631). (hantvärks-)mästare uti en ort ega makligare och rundligare förtjenst än många. Chydenius 312 (1766). — särsk.
α’) (fullt br.) om måltid, uppehälle, kvantitet av födoämne l. dryck o. d. Sitt rijke och rundelige oppehälle. Gustaf II Adolf 216 (1625). Till säxan togs af fluidum en rundelig ranson. Jacobson KungsLilj. 10 (1896). När han hade ätit sitt rundliga mål, kände han sig dåsig. Grip JunkG 56 (1926).
β’) (fullt br.) om tid l. ngt med avs. på dess utsträckning i tiden: väl l. ordentligt tilltagen, lång, ”god”. Wallin Vitt. 1: 312 (1837). Utredningen kommer givetvis att taga sin rundliga tid. SvD(A) 1932, nr 189, s. 4. Man tog en rundlig middagsvila. Thorén Oriml. 223 (1947).
γ’) (numera knappast br.) som sträcker sig långt, långt gående, stor l. dyl. Drotningens Canzler .. betygade efter befallning et så rundeligt förtroende, at han äfven lämnade Hertigen del af de hemliga löften Konungen gifvit de Pohlniska Ständer. Dalin Hist. III. 2: 281 (1762). Et ganska rundeligt medgifvande. LBÄ 2—3: 178 (1797).
δ’) (enst.) i uttr. rundligt nöje, storartat l. präktigt nöje l. dyl. SmålAlleh. 1883, nr 146, s. 1.
ε’) (†) i uttr. en rundlig ingång, en vid l. rymlig ingång (genom vilken man lätt kommer in); i bild. Münchenberg Scriver Får. 275 (1725).
ζ’) i n. sg. obest. i substantivisk anv.: mycket, en hel del. Det skulle nog ha blivit rundligt efter honom, men de båda herrarna, som redde ut boet, hade lurat henne. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 7 (1918).
c) ss. adv.: på ett sätt l. i en kvantitet som vittnar om frikostighet l. generositet l. flotthet, frikostigt, generöst, rundhänt, icke snålt l. njuggt, rikligt, i rikt mått. Rundligt tilltagen l. tillmätt. Ef. 1: 8 (NT 1526). Then ther rundeliga giffuer, honom warder rundeligha igen giffuit. GlOrdspr. 11: 25 (Bib. 1541). Spaarlig lofwa, och rundelig hålla, giör god Credijt. Grubb 754 (1665). Gud hafver mig och the mina .. här tils rundeligen klädt och födt. Swedberg Lefv. 121 (1729). Jag betalar .. rundligt. Strindberg Mids. 128 (1901). Ett rundligt tilltaget arvode. SvFl. 1941, s. 108. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. lova rundligt, lova frikostigt l. runt. Lind (1749). Fryxell Ber. 3: 72 (1828).
β) (numera mindre br.; se dock γ’) allmännare, med tanke väsentligen på stor kvantitet o. d.: i stor mängd l. myckenhet, i rikt mått, rikligt, rikt; ymnigt; mycket, duktigt, kraftigt, ordentligt. G1R 12: 116 (1538). Jag såg görligen tårarna af ögonen tillra honom rundeligen neder åt kindbenet. HSH 12: 109 (1599). (Det ordineras vid pest) At Patienten öffwer hela Kroppen motte vpwärmas och rundelighen swettas. L. Paulinus Gothus Pest. 85 a (1623). (Man) sparer icke saltet, vthan tager rundeligare aff kryddorne och Wijnet. Salé 20 (1664). Ej månget folk blifvit af sångens Gud så rundligen begåfvadt, som Spaniorerne. Rydqvist i 2SAH 12: 350 (1827). (Kapten Höök) ljög rundligt. Heidenstam Karol. 1: 172 (1897); jfr α’. särsk.
α’) (†) betecknande att ngn gör ngt flitigt l. ofta. Doch vdi andre motthe må thw wäll giffue tich rundhelighenn vdi handels och tals medt honum. G1R 18: 315 (1547). Hvarunder de äfen något rundeligare fägnade sig med hvarandra. Wettersten Forssa 119 (c. 1750).
β’) (†) i fråga om framställning: utförligt; jfr 5. Effter sådana declaration och mening, hvilken i sielfva messebokene rundeligere och vidlöfftigere författat och scholieret är, hafve vi (osv.). RA I. 2: 557 (1577).
γ’) i friare anv. (jfr δ’), i fråga om kosthållet i ett enskilt fall l. i allm.: med förtärande resp. serverande av rikligt med mat o. dryck; slösaktigt; gott; flott; utom tillf. numera bl. (i vissa trakter) i uttr. det går rundligt till o. d. (jfr δ’, γ). Alt thet the stulle (dvs. stulo) bÿtte the jempt sinemellenn, thet the icke rundelige medh gott selskap förslemmede och förtærde. 3SthmTb. 1: 126 (1593). Ni har smått om medel, men ni lefver rundeligen. Hagberg Shaksp. 3: 265 (1848). Vid stora kalaser, bröllop och begrafningar gick det rundeligt till. HLilljebjörn Hågk. 1: 20 (1865). Att .. Luciafesten firas ganska grundligt och rundligt af de studerande ”nationerna” från (vissa landskap). Ödman Hemma 5 (1896). Det gick rundligt till (vid bröllopet). Karlfeldt i 3SAH 24: 142 (1909).
δ’) (†) i friare anv. (jfr γ’), i uttr. begå sig rundligt, klara sig bra (i materiellt avseende); det går rundligt till, det går bra (för ngn i materiellt avseende); jfr γ’, γ. Här är ett land, som .. begår sig rundeligen med sitt egit. Eneman Resa 1: 202 (1712). (Läkarna tjänade förr mycket pängar) Men nu, sedan Qwacksalfware och Käringer begynte titta i korten .., går thet intet så rundeliga til. Lindestolpe Frans. 71 (1713).
γ) (†) allmännare, för att beteckna en handling ss. generös l. flott l. offervillig l. osjälvisk l. allmänt välvillig l. ädel l. dyl.; äv. i uttr. det går rundligt till, det går till på ett utomordentligt sätt l. dyl.; jfr β γ’ o. δ’ samt RUNT, adv. I 7 d. The som krigsmen warit hafwa, hafwa så rundeligen och manligen framstält sin lijf och helsa för min .. wälfärdh skuld. Gustaf II Adolf 160 (1617). Så säje vi om en Herra och stor Man: Han hafver det härliga uträttat, och det har gådt härliga til, när något har gått rundeliga, frikosteliga och manliga til, såsom det gick med Christi underverk. Borg Luther 1: 180 (1753).
5) (†) ss. adv., = RUNT, adv. I 8. (Johannes döparen) bekende rundeligha, at han icke war Christus. LPetri 1Post. D 3 b (1555). Nu vill jag, at Ni .. förklarar för henne rundeligen och tydeligen en gift Hustrus och en Mors pligter. Eurén Kotzebue OkSon. 37 (1794). — särsk. i uttr. rundliga l. rundligen ut, = RUNT, adv. I 8 a. Thet segher iach rwndeliga vth, at större parten aff the gambla closter personer jntit haffua beröma sich for gudhi aff en obesmittat jomfrwdom. OPetri 1: 523 (1528). VDAkt. 1716, nr 192.
Avledn.: RUNDLIGHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) till 4: frikostighet, generositet; särsk.: frikostighet med l. riklig förekomst av mat o. dryck. (Kung Harald) belönade alla de höfdingar, som honom följde .. med den största rundlighet. Lönnberg 1: 29 (1870). Dessa viloställen / av fest och rundlighet från forna tider. Österling Idyll. 29 (1917; om gästgivargårdar).

 

Spalt R 3030 band 23, 1960

Webbansvarig