Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNA, v. -ade. vbalsbst. -ING (Linc. (1640; under castratio)).
Etymologi
[sannol. av lt. runen, kastrera (hingst), valacka; jfr holl. ruinen; sammanhörande med (möjl. avledn. av) RUNE, sbst.1]
(†) med avs. på hingst: kastrera, valacka; äv. allmännare, med avs. på andra husdjur: kastrera, snöpa. G1R 26: 90 (1556). (I april) Snöpes Kalfwar och Grijsar. Runes Hästar och Fohlar. Brahe Oec. 106 (1581; uppl. 1920). Runade och snöpte Hestar. Petreius Beskr. 4: 6 (1615). Vthi Nedanet .. (skall man) runa sina Kalfwar, Grijsar, vnga Bagger och Fööl. IErici Colerus 1: 14 (c. 1645). Broman Glys. 3: 149 (c. 1730).

 

Spalt R 2973 band 23, 1960

Webbansvarig