Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUMRIK, adj.2
Etymologi
[sannol. efter t. ruhmreich, till ruhm, skryt, beröm (jfr RUMTALIG)]
(†) skrytsam l. stolt l. äregirig l. dyl. (Aposteln Petrus) wil .., at .. (kvinnorna) icke skola wara ambitiosæ äregirige och rumrijke, låtandes sigh tyckia: Vthan giffuandes sigh til fridz medh sitt wilkor. Botvidi Brudpr. 8 (1619, 1634).

 

Spalt R 2945 band 23, 1960

Webbansvarig