Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUMP rum4p, sbst.1, n. (Fatab. 1911, s. 5, osv.), äv. r. (2UB); best. -et, ss. r. -en; pl. =.
Etymologi
[av lt. rump l. t. rumpf; etymologiskt identiskt med RUMP, sbst.2 (se RUMPA, sbst.)]
(i fackspr.) om (det av särskilda ”blad” l. rullar bildade, kransformiga) bakstycket till en kakelplatta (av äldre typ), som bildar stöd åt plattan under dess torkning l. bränning. 2UB 7: 165 (1903). Kulturen 1936, s. 188.
Ssg: RUMP-KAKEL. (i fackspr.) kakel med rump. Kulturen 1936, s. 194.

 

Spalt R 2936 band 23, 1960

Webbansvarig