Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUGGSTYCKE l. RUCKSTYCKE, n.; anträffat bl. i pl. -n.
Ordformer
(ruck- 1760. rug- 1774)
Etymologi
[sannol. av RUGG, sbst.2, o. STYCKE; förleden kan dock möjl. urspr. ha innehållit RUG, adj.; med avs. på den fonetiska utvecklingen jfr RUCK]
(†) luddigt l. nockigt tygstycke. 2 foteljer; 6 ruckstycken. Fatab. 1911, s. 83 (1760). 6 rugstycken til stolklässel. Därs. 85 (1774).

 

Spalt R 2774 band 22, 1959

Webbansvarig