Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTUNDITET, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. rotundität, fr. rotondité; av lat. rotunditas (gen. -tātis), avledn. av rotundus, rund (se ROTUNDA)]
(†) rund form, rundning. (Jorden är) för Himmelens rotunditet skul, steld til en rund form. Muræus Arndt 4: 21 (1648).

 

Spalt R 2679 band 22, 1959

Webbansvarig