Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTA 3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (mera tillf., LoW (1889), Östergren (1936)).
Ordformer
(förr äv. roo-)
Etymologi
[fsv. rota; jfr d. rode, nor. rote, isl. róta, mlt. wroten, fht. ruozzan, feng. wrōtan, eng. root; besläktat med lat. rostrum, tryne, snabel (se ROSTRUM, sbst.2)]
1) om svin: med trynet gräva sig ned i marken o. röra om i jorden (för att leta efter föda o. d.), böka. VRP 1646, s. 176. Swulten Swijn roota mäst. Grubb 775 (1665). Then stora skada, som Swin giöra med rotande i ängiar och Jordwallar. Schmedeman Just. 743 (1681). Fatab. 1925, s. 95. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) tr.: rota i (ngt), rota upp (ngt), uppböka; äv. med subj. betecknande svinets betar. Allvarden (på Öland) var som tilförna slätt, steril, här och der med sina tufvor lik som af Svinen rotad. Linné Öl. 76 (1745). De nalkas, de besatta, / .. hvars betar rota dina grödors stubb. / Ty nu är anden flydd i svinahjorden. Karlfeldt FlBell. 158 (1918).
b) allmännare, om annat djur än svin l. om föremål: gräva med l. sticka ned nosen resp. näbben l. spetsen av ngt o. d. i marken l. i en massa l. bland en mängd av föremål o. d. på ett sätt som liknar ett svins bökande. Linné Gothl. 201 (1745). (Båten) släpar väl och lätt, hvarken girar eller rotar. TIdr. 1897, s. 83. (Råkorna) ha varit i stubben och rotat efter kryp vid de späda klöverrötterna. Rosenius SvFågl. 2: 211 (1924).
2) (i sht vard.) om person: gräva l. påta med en kroppsdel (t. ex. handen) l. ett redskap (t. ex. en käpp) i en massa l. (ngt som innehåller) en hop av föremål o. rafsa l. röra om l. riva i massan l. bland föremålen, i sht för att leta efter ngt. Rota i en skräphög. Han stod och rotade bland föremålen som låg på disken. Rota efter ngt. AnderssonBrevväxl. 2: 65 (1848). Du .. rotade i alla fickor efter en näsduk. Wranér BrokBild. 49 (1889). Där gick Niels Otten med en käpp och rotade i skräphögarna. Lundh Bleik 102 (1911). Hon rotade länge i korgen. Hellström MorgSkälm 235 (1952). — särsk. bildl.
a) i uttr. rota i en bok l. skrift l. dyl., läsa l. slå l. forska l. snoka i en bok l. skrift osv.; i sht ngt nedsättande; jfr b. Lindfors (1824). Det är för mig en verklig plåga att rota och böka i dessa gamla, utan all redaktionsförmåga sammanältade, anteckningar. Rydqvist (1835) i 3SAH LVII. 3: 213. Hon rotar jämt i sin bönebok. Rydberg Faust 77 (1876). Kataloger och andra uppslagsböcker som han satt och rotade i. UrDNHist. 1: 258 (1952).
b) om en undersökning av fakta l. förhållanden o. d.: gräva l. röra l. riva l. snoka (i ngt); stundom: leta l. snoka (efter ngt). Att rota i andras affärer. Lidforss DQ 2: 431 (1892). Att rota i oanständigheter. PT 1908, nr 26 A, s. 3. Där objektiva skäl finnas, är det alldeles onödigt att rota efter subjektiva. KKD 4: XII (1908). Vissa tidningars sätt att rota i de kungligas privatliv. DN(A) 1931, nr 30, s. 3.
c) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter) ss. nedsättande beteckning för sysslande med ngt (utan närmare fixerande av värksamhetens art): (små)pyssla, påta, stöka; äv. i sådana uttr. som l. sitta l. ligga och rota, vara utan riktigt arbete, gå l. sitta sysslolös, gå o. driva l. irra omkring utan mål o. mening. (Truppen) får gå och rota i skogen. Almqvist TreFr. 3: 100 (1843). Ila och kila, min ekbygda båt! / Länge jag legat i land nu och rotat. Sehlstedt 2: 176 (1862). Sitt nu inte inne och rota, monsieur. Strindberg HMin. 2: 336 (1905); jfr a. Johan .. gjorde tjänst som vallpojke och rotade och sysslade med litet av varje under vintrarne. Lieberath Knekt. 18 (1914).
3) jäg. om jakthund som följer spår: gå länge o. söka o. därvid hålla nosen nära marken; ofta klandrande, med tanke på en viss oförmåga hos jakthunden att slita sig loss från ett spår som han funnit för att söka nya. Hahr HbJäg. 360 (1866). Petre HbJäg. 67 (1931).
Särsk. förb.: ROTA FRAM10 4. gm rotande plocka l. få fram (ngt); särsk. (i sht vard.) till 2. AnderssonBrevväxl. 1: XL (1849). Cavallin Kipling Wi 38 (1897).
ROTA IGENOM10 040 l. 032. särsk. (i sht vard.) till 2: rota i o. gå igenom l. undersöka l. genomse (ngt) l. dyl.; jfr genomrota. Lundell (1893). (Det var) tullrevision vid Höchst, där färgade fransmän rotade igenom ens saker och tittade på passen. Henning HbgMinn. 1: 320 (1950). särsk. till 2 a, b. Lidforss Boissier 7 (1909).
ROTA NED10 4. (numera bl. tillf.)
1) till 1: om svin: rota i jorden o. därvid mylla ned (ngt). Lagerbring HistLit. 114 (1748).
2) (i sht vard.) till 2, om person: gräva ned (ngt); möjl. att uppfatta ss. samhörigt med rota, v.1 I 1 b (se anm. nedan). Spakar, som jag rotade ned i vägbanan. Melander ArbTröj. 174 (1917).
ROTA OM10 4. särsk. (i sht vard.) till 2: röra l. riva om (i ngt). Att rota om i kistorna .., der .. morfars böcker och papper voro förvarade. Lundegård LaMouche 145 (1891).
ROTA OMKRING 10 04.
1) (mera tillf., i sht vard.) till 2: rota om. Hedenstierna Marie 39 (1896).
2) (i vissa trakter) till 2 c: irra omkring l. dyl. Böner var (för honom) ord utan innehåll, ord som snubblade ut i mörkret och rotade omkring i det ovissa. Johnson Nu 204 (1934).
ROTA OPP, se rota upp.
ROTA TILL10 4. (vard., tillf.) till 2: bringa (ngt) i oordning, virra l. stöka till (ngt). De snälla flickornas sentimentalitet som onekligen rotar till tillvaron för dem. GbgP 1949, nr 111, s. 6.
ROTA UPP10 4, äv. OPP4. jfr upprota.
1) till 1.
a) böka upp (markområde o. d.). KulturbVg. 2: 57 (1720). Rota up gräsmarken. BB 11: 4 (Lag 1734; om svin).
b) böka upp (ngt ur jorden). Gadd Landtsk. 3: 179 (1777). Grisen har rotat upp mina bönor. Landsm. VII. 6: 59 (1890).
2) (vard., tillf.) till 2: gräva upp l. fram (ngt) gm att rota i ngt. Han rotade upp karamellstruten ur fickan. Rosendahl Lojäg. 46 (1956). särsk. om ngts uppgrävande ur marken; anträffat bl. bildl.; möjl. att uppfatta ss. samhörigt med rota, v.1 I 4 (se anm. nedan). Dessa ”Wühler”, som vilja ”rota upp” samhällets grundvalar. AnderssonBrevväxl. 1: 270 (1850).
3) (†) till 2 b, abs. l. i uttr. rota upp i ngt, röra l. riva om l. snoka i ngt. CSnoilsky (1883) i SnoilskyVänn. 1: 241. Hvad skall det tjena till att rota opp i gammal smörja! Strindberg Dam. 160 (1898). Dens. Kamm. 2: 28 (1907; abs.).
Anm. till ROTA, v.1—3 De tre verben ROTA, v.1, v.2 o. v.3, stå varandra i vissa fall så nära till betydelsen, att det stundom är omöjligt att avgöra, huruvida det ena l. det andra verbet föreligger. Det gäller i sht vid vissa särsk. förb. (se t. ex. ROTA IN II 2 a β, ROTA NED 1 b, ROTA UPP, under ROTA, v.1; ROTA NED 2, ROTA UPP 2 slutet, under ROTA, v.3).

 

Spalt R 2614 band 22, 1959

Webbansvarig