Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMMANI rωm3ani2 l. rom3-, l. 400, l. ROMANI rωm3ani2 osv., sbst.2, r.; best. -n.
Ordformer
(romani 1847 osv. romany- 1914 (: romanyspråket). rommani 1851 (: rommanispråket) osv.)
Etymologi
[jfr nor. rom- (m)ani, zigenarspråk(et), eng. romany, zigenarspråk(et), zigenare, fr. romani, zigenare; av zigenarspr. rom(m)ani, zigenarspråk(et), zigenare, till rom, människa, man, zigenare, motsv. sanskr. ḍomaḥ, man av låg kast (som försörjer sig med sång o. dans), vagabond. — Jfr ROMANISK, adj.1]
1) benämning på zigenarspråket; äv. om (det från zigenarspråket härstammande) tattarspråket o. (stundom) oeg., om det sv. förbrytarspråket (uppblandat med ord o. uttr. från zigenarspråket). Kullberg SommarSmål. 201 (1847). Lo-Johansson Zig. 89 (1929). Din vän, herr Adrian, är också fri (från fängelset) / och dricker öl och racklar romani. Ferlin DöddansV 42 (1930). Landsm. 1945, s. 26.
2) zigenare; i ssgn ROMMANI-FOLK(ET).
Ssgr (i allm. till 1): ROMMANI- l. ROMANI-DIALEKT. Lo-Johansson Zig. 54 (1929). —
(2) -FOLK(ET). (mera tillf.) zigenarfolket. Lo-Johansson Zig. 61 (1929). —
-ORD. Landsm. 1945, s. 39. —
-SPRÅK(ET). om zigenarspråket. Ridderstad Samv. 1: 5 (1851).

 

Spalt R 2431 band 22, 1959

Webbansvarig