Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMANI, sbst.1, l. ROMENI, sbst.1, l. ROMNI, sbst.1, l. RUMENI l. RUMNI, sbst.
Ordformer
(romanij 1538. romenj (-ij) 1539—1566. romni 1550. rumeni (rumm-, -ij, -j) 1534—1615. rummeny 1550. rumni- 1556 (: Rumni vinn). råmeniÿ 1562)
Etymologi
[fsv. romani; jfr ä. d. romani, rumeni, mlt. romenie, rumenie, ä. holl. romenije, romanije m. m., ä. eng. rumney, romanye m. m.; ytterst av ffr. rom(m)enie, motsv. ä. it. o. mlat. romania, till lat. Romania, brukat ss. namn på Grekland, till stammen i romanus (se ROMAN, sbst.1)]
(†) ett slags sött vin från Grekland; möjl. äv. om liknande vin från annat land (särsk. Spanien). TullbSthm 1534. Stiernman Com. 1: 193 (1566). Petreius Beskr. 3: 25 (1615). —
Ssg: RUMNI-VIN. (†) VinkällRSthm 1556.

 

Spalt R 2407 band 22, 1959

Webbansvarig