Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RINGE riŋ3e2, äv. RING riŋ4, sbst.5, n.; best. -et.
Etymologi
[till RINGA, v.3]
(tillf.) ringanordning, ringledning(sknapp). Han tryckte på ringet, och om två minuter syntes Karin, något yrvaken. Strindberg Takl. 188 (1907).

 

Spalt R 2090 band 22, 1958

Webbansvarig