Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIFFA rif3a2, v.2 -ade.
Ordformer
(reef- 1679 (: Reef Kloffwar). ref- 1668 (: Ref Klof:r)1743 (: ref klof). reif- 1778 (: Reif klofvar). rif- 1705 (: Rifklåfwa) 1852 (: Rifklofve). riff- 1838 (: Riffklofve)1891)
Etymologi
[sannol. av t. riefen, reifen, sammanhörande med riefe (se RIFFA, sbst.) o. riefeln, reifeln, räffla (se RÄFFLA, v.). — Jfr REFA]
(i fackspr., numera föga br.) tekn. fila av kant på (ett metallföremål). Björkman (1889). WoJ (1891).
Särsk. förb. (i fackspr., numera föga br.): RIFFA AV10 4. = riffa, v.2 Almroth Karmarsch 254 (1838). Dalin (1855).
Ssgr: RIFF-KLOVE, förr äv. -KLOV. [jfr t. reifkloben] (numera föga br.) tekn. klove (se d. o. 2) med snedställda käftar, avsedd att fastsättas i skruvstäd o. i sin tur hålla fast ett föremål på vilket man avser att gm filning åstadkomma en yta som bildar sned vinkel mot en förut arbetad. BoupptSthm 1668, s. 1933. Därs. 1688, s. 620 a (: Refkloo). Almroth Karmarsch 254 (1838). WoJ (1891).

 

Spalt R 1776 band 22, 1958

Webbansvarig