Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETINERA ret1ine4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. RETENERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RETENTION.
Ordformer
(-ten- 1849. -tin- 1845 osv.)
Etymologi
[jfr t. retenieren, retinieren, eng. retain, fr. retenir; ytterst av lat. retinere, hålla tillbaka l. kvar m. m., av re- (se RE-) o. tenere, hålla (jfr DETENTION, IMPERTINENT, TENOR). — Jfr RETINENT]
1) (†) kvarhålla, innehålla, hålla fast o. d. Andersson (1845). Ekbohrn (1904). Cannelin (1921).
2) tandläk. i p. pf. i adjektivisk anv., om tand: som icke på normalt sätt vuxit fram ur (utan blivit kvar i) käken; jfr RETENTION 4. Hörntanden är retinerad. SvTandläkSFörh. 1920, s. 7. LbKir. 2: 197 (1922). SvTandläkT 1950, s. 270.
3) med. icke på normalt sätt utsöndra (sekret l. exkret) ur kroppen; jfr RETENTION 5. Tarmförruttnelseprodukter, som .. vid vissa former av njurinsufficiens retineras. SvLäkT 1935, s. 1011.
4) (numera mindre br.) hålla fast i minnet, komma ihåg; jfr RETENTION 6. Jag lät kaptenen instruera mig om rep och taljor .., saker, som jag dock aldrig förmår retenera. AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 201.

 

Spalt R 1553 band 22, 1958

Webbansvarig