| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REP re4p, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
1) längd av tågvirke av ordinär grovlek (grövre än t. ex. snöre o. lina, smäckrare än kabel); tross; tåg; äv. koll. l. ss. ämnesnamn. Slå l. sno rep. Tvinnat rep. Ett tjockt, tunt, fint, smäckert, grovt rep. Tjärat rep. Binda ett rep om ngt. Spärra ett område med rep. Han köpte hundra meter rep. Itt treefalt reep gåår icke letteligha sönder. Pred. 4: 12 (Bib. 1541). Carl i Hiortö slår repe[n] til kyrkia[n]s (i Saltvik) behof. Murenius AV 567 (1665). Rep finnas också om bord, men blott sju olika .. (näml. boj-, bram-, drej-, fall-, styr-, stängvindar- o. taljrep) och inga andra tåg, ”ändar” eller ”sladdar” än dessa få benämnas rep. Wrangel SvFlBok 67 (1897). Splitsa rep. Bengtsson Lustg. 197 (1953). — jfr BAST-, BOJ-, BRAM-, DREJ-, FALL-, HAMP-, HÅR-, KLOCK-, KOKOS-, LÄDER-, MANILLA-, MAST-, NOT-, NYLON-, STYR-, STÄNGVINDAR-, TALJ-, TORK-, TÄLT-, VIDJE-REP m. fl. — särsk.
a) i vissa speciella anv. o. därtill hörande uttr.
α) om rep varmed en person l. ett djur bindes l. fängslas l. ledes o. d.; jfr δ. Leda ett djur i ett rep. Psalt. 129: 4 (Bib. 1541). Med konster ock knep tar en käringar i rep. Landsm. XI. 2: 12 (1896).
β) om rep vari ngn hänges (se HÄNGA, v. II 2); ofta (vard. o. i vitter stil) metonymiskt för: hängningsstraff, hängning. Döma ngn till repet, förr äv. till rep, till hängning. Han haffde stolet .. ene kæde och mykit a[n]nat .. tÿ dömd[es] han til rep. OPetri Tb. 39 (1524). Hur mången vacker Fru har frälst sin Man från repet! Rademine Goethe 27 (1799). För någon tid sedan fick en stackare i Moroto dingla i repet. Otter Officer 498 (1930). — jfr BÖDELS-, GALG-REP. — särsk.
α’) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Antingen til Reepet eller Greepen .. (dvs.) När en Menniskia blijr desperat om sin Wälfärdh, måste hon antingen arbeta medh ähran (dher medh Greepen förstås) eller stiäla sigh til Födan, och få så Reepet, .. (dvs.) Gallgan til arbeteslöhn. Grubb 29 (1665). Dhen som wil hängia en Hund, han finner fulle reep. Dens. 823. särsk. i talesättet (man ska inte) tala om l. nämna rep i hängd mans hus o. i uttr. som ansluta sig därtill, se HÄNGA, v. II 2 b.
γ’) i sådana uttr. som med repet om halsen, redan ha l. känna repet om halsen, betecknande att ngn befinner sig i en besvärlig l. prekär situation (eg. samma situation som den som är dömd till döden gm hängning) l. är nära sitt fall l. dyl. Nordforss (1805). Släkten lever fast med repet kring halsen. Bergman DödM 1: 110 (1918).
γ) om rep varmed mord l. självmord begås gm strypning resp. hängning. Adlerbeth HorSat. 59 (1814). Martinson Kvinn. 101 (1933).
δ) (i sht om ä. förh.) om rep ss. fångstredskap (särsk. ss. snara). Östenn i mörkiöö, och Klämmett i dall, sachfeltes för deres Rep stodo wthe Jacobij dagh. HammarkDomb. 31/8 1599. Ihre Föret. XIII (1779). — jfr KAST-REP.
ε) sport. om rep använt ss. säkerhetslina o. d.; särsk. i uttr. gå i rep, använda säkerhetslina vid bärg- l. isklättring i lag. Vid glaciervandringar .. bör man alltid ”gå i rep”. Balck Idr. 2: 378 (1887). Johnson Kommentar 7 (1929). — jfr JÖKEL-REP.
ϑ) (i sht om äldre l. utländska förh.) om rep som bäres om livet ss. ett bälte (t. ex. av en munk l. tiggare). Att underhålla soldaten på ett sätt, att han ej behöft gå med repet om lifvet för att förtjäna födan. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 103. Hedberg Sardin. 291 (1956).
ι) (förr, i bibeln) om rep som lindades om huvudet ss. tecken på underkastelse l. dyl. Så lät oss tagha säcker kring om wåra lender, och reep kring om wår hoffuudh. 1Kon. 20: 31 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
κ) om rep i en repgunga; särsk. i uttr. gunga rep, gunga(s) i en repgunga. Envallsson Slått. 44 (1787). Moberg Utvandr. 38 (1949).
b) i vissa numera obr. uttr.
α) icke ens ha ett öre att köpa ett rep för, ss. uttryck för yttersta fattigdom. Annerstedt UUH 1: 117 (1877).
c) (i fackspr.) oeg. l. bildl., om ngt som är hopvridet l. snott ss. ett rep l. (abstrakt) om den snodda form som ett rep har. TT 1902, K. s. 49. I stället för att såsom .. beskrivits dressa garnet i utbrett tillstånd kan det dressas i sträng eller ”rep”. Hagberg o. Asklund Textilind. 91 (1924).
2) (†) ss. mått, betecknande en viss kvantitet halm. Ett rep Halm är så mycket som kan hoppackas inom bägge ändarne på ett 9 alnars långt rep. Wengelin GMinn. 81 (cit. fr. 1771). Crælius Nås 91 (1837). jfr: Itt tree fampn Reep halm. RARP 6: 353 (1658).
3) (förr) ss. visst längdmått (använt företrädesvis under medeltiden). (Det) torde .. hafva funnits ett rep å 50 och ett å 100 alnars längd. Falkman Mått 1: 104 (1884).
4) [jfr motsv. anv. i d.] (förr) ss. beteckning för en viss areal jord, särsk. lott av allmänning. Lindberg o. Johansson Karlskoga 191 (cit. fr. 1684). Att .. uppgå skiljolinier uppå skogen emellan Timanshytteboerne och densamma, som i vissa rep och tegar byamännen emellan är fördeld, med flere rösen tätare tillsammans belägga. NoraskogArk. 4: 357 (1770). jfr: Efter Berntsen .. skulle ett rep bestå af 9 alnar och vara en agers fulla bredd. Thulin Mant. 2: 18 (1935; om danska förh.). — jfr SKOGS-REP.
-BATALJON. (förr) mil. vid militär övning: markering för bataljon, åstadkommen med hjälp av ett rep (sträckt mellan två man). KrigVAT 1833, nr 7, s. 2. SvUtrikespol. 188 (1915).
(1 a η) -DANSARE. [jfr ä. holl. reepdanser] (†) lindansare. Schroderus Dict. 54 (c. 1635). Hamb. (1700). —
(1 a ϑ) -DRAGARE. (†) person (munk) som går med rep ss. bälte. Lundberg Paulson Erasmus 158 (1728; i pl., ss. namn på en munkorden). Lagerbring 1Hist. 2: 452 (1773). —
-DRAGNING.
1) [jfr d. trække reb] (förr) handlingen att slå bort daggen på säd gm att före soluppgången draga en spänd lina över sädesfältet, ss. ett förment medel att skydda säden mot rost. SmåskrLandtbr. 8: 72 (1896).
-DRIFT. tekn. kraftöverföring medelst transmissionsrep; äv. konkret, om inrättningen för dylik kraftöverföring; jfr lin-drift 1. SvTeknUppslB 1: M 63 (1937). —
-GUBBE, sbst.1, r. l. m. (†) Repgubbe kallas vid järngjuterierne .. en bundt rep, af hopvriden halm, som lindas omkring den så kallade Lyktan, eller svarfspindelen. Rinman (1789). —
(1 a κ) -GUNGA, r. l. f. i en trädgren l. dyl. upphängd gunga förfärdigad av ett i båda ändarna fäst rep (i vars nedhängande bukt den gungande sitter) l. av tvenne nedhängande rep, som nedtill äro förenade med ett sittbräde l. dyl. Lind 1: 1406 (1749). Att åka repgunga. Moberg Utvandr. 25 (1949). —
(1 a ϑ) -GÖRDEL. (i sht om äldre l. utländska förh.) jfr -bälte. Möller (1790). JWallin i 2SAH 7: 170 (1815). —
-HEJARE, r. l. m. tekn. hejare som arbetar på så sätt, att fallvikten lyftes gm att ett rep som är fäst i den upprullas över en remskiva, vars rörelse regleras gm en friktionskoppling. HbVerkstTekn. 2: 208 (1944). —
(1 a ε) -LAG, n. sport. lag av personer som vid bärg- l. isklättring äro sammanbundna med säkerhetslina. Till fjälls 1940, s. 68. —
-LER. (†) bärgv. Repler kallas vid grytgjuterierne den första lermängan, bestående .. af en del fet lera med 1/2 del hästgjödsel och 2 delar sand, .. som slås på repgubben til grund för det därpå följande kärnleret. Rinman (1789). —
-LÄGGNING. [jfr d. reblægning] (i vissa trakter) tillvärkning av rep; jfr repslageri. Fatab. 1928, s. 37. —
-MATTA, r. l. f. (kraftig) golvmatta tillvärkad av tågvirke. Ahrenberg Männ. 4: 8 (1909). Linoleummattor, tjärad och otjärad repmatta. BjörnebT 1910, nr 85, s. 4 (i annons). jfr: Diverse ylle- rep- och trasmattor. BoupptVäxjö 1879 (bet. oviss). —
-NOT; pl. -ar. fisk. en med tyngder försedd lina som drages utmed bottnen av ett fiskevatten för att undersöka, om det är lämpligt för notdragning, l. (mera tillf.) för upprensning av bottnen. Boije Landth. 327 (1756). SvKulturb. 9—10: 268 (1931). —
-SLAGARE, -SLAGERI, se d. o. —
-SLICK. bot. brunalgen Ectocarpus tomentosus (Huds.) Lyngb. (som har trådlika förgreningar, vilka äro sammansnodda till repliknande knippen). Ursing SvVäxt. Krypt. 490 (1949). —
-STEGE. [jfr d. rebstige] stege bestående av två parallella rep l. dyl. mellan vilka stegen l. stegpinnarna äro fastgjorda; jfr lejdare, sbst.2 Björkegren 1006 (1784). Motgående lodrät vexel klifgång på repstege (lejdare). Balck Idr. 3: 169 (1888).
Ssgr: repstegs-knut. om olika knutar som användas vid hopbindandet av en repstege. Öhrvall Knut. 115 (1908).
-SULA, r. l. f. skosula tillvärkad av tågvirke. Nyström NKina 2: 107 (1914). Spanska tygsandaler med repsulor. Enckell o. Claesson Trub. 33 (1932). —
(1 a ε) -SÄKRING. sport. om säkerhetsåtgärden att använda säkerhetslina l. gå i rep l. replag vid bärg- l. isklättring. TurÅ 1937, s. 371. —
-TRICK, n. trick med rep; särsk. om konststycket att (till synes) kasta upp ett rep i luften, så att det blir stående upprätt ss. en stång (o. låta en pojke klättra upp till toppen av repet o. därefter försvinna ur åskådarens åsyn). SDS 1954, nr 245, s. 17. Det berömda indiska reptricket. Därs. 1956, nr 92, s. 18. —
-VIND, r. l. m. l. f., l. -VINDA, r. l. f. (förr) vinda använd inom repslageriet. Möller (1807). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 66 (1918). —
-VINDA, v., -ning. vinda upp (ngt, t. ex. ett vattenämbar ur en brunn) med hjälp av rep. Fatab. 1930, s. 213. —
-VÄXEL. tekn. anordning för utväxling som är baserad på spårskivor o. repdrift (i regel med kilrep); kilremsväxel. HbVerkstTekn. 1: 467 (1944). —
B (†): REPE-BANA, -STUMP, se A.
Spalt R 1174 band 22, 1957