| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMSA rem3sa2, äv. räm3sa2 (re`msa (med) sl(utet) e Weste; rèmmsa Dalin), r. l. f., l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RIMSA rim3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (jämförelsevis tunt) långt o. smalt (ofta jämnbrett) stycke av ngt, strimla; särsk. om sådant stycke av tyg l. papper l. celluloid l. skinn l. kött l. annat mjukt l. böjligt ämne; ofta om avriven l. avklippt l. avskuren sådan strimla, stundom närmande sig l. övergående i bet.: trasa. Sedan han hadhe flått .. (ormen) skar han rimsor af hvijta kjötet af ormenom och ladhe thet på sit sår. Bureus Suml. 65 (c. 1600). 6 st. (bok-)hyllor af Eek med förgylte ornamenter och rimsor af grönt Rask. Wrangel TessPal. 38 (i handl. fr. 1735). Dessa (skrift-)rullar (från Herculaneum) äro hopsatte af många smala rimsor eller blad, af en tums bredd. SvMerc. 1764, s. 136. (Rönnbarken) täljes i fina rimsor vid afbarkandet. Arrhenius Jordbr. 3: 258 (1861). Nu måste Emma ha en ny klänning, hennes festdräkt faller snart i remsor. Höglund Branting 1: 83 (1928). Kavla ut degen ganska tunn. Skär ut remsor 15 cm breda. StKokb. 24 (1940). — jfr BAND-, BATIST-, BÖNE-, DIAGRAM-, FILM-, FÖNSTER-, GUMMI-, HYLL-, KLISTER-, KLÄDES-, KORREKTUR-, LINNE-, LÄDER-, METER-, NÄVER-, PAPP-, PAPPERS-, SEN-, SKINN-, TELEGRAM-, TYG-REMSA m. fl. — särsk.
a) om (ofta veckad l. broderad) tygremsa avsedd l. använd ss. prydnad på klädesplagg (l. annat textilt arbete); särsk. (i sht förr) om krås l. halsremsa l. om mösslin; stundom (nästan bl. om äldre l. utländska förh.) om band l. bindel avsedd l. använd att lindas l. bindas om halsen l. pannan, halsduk resp. pannband. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 7 (1731). 1 st. halskrage med spets och rimsa (till brudskrud). Fatab. 1917, s. 60 (1734). Ödmann MPark 21 (1800; om pannband). Den öfra rimsan var påsatt (som garnering på klänningen) för att dölja en skarf. Bremer Grann. 1: 46 (1837). Ärmarna (på den gustavianska damdräkten) nå i regel .. något förbi armbågen, där de ofta sluta med en veckad remsa och .. stora bandrosetter. GustStil 40 (1926). Jag behövde en remsa att ha om halsen. Östergren (1936). Västerb. 1940, s. 97 (om mösslin). jfr APPLIKATIONS-, HALS-, MÖSS-, SNED-, SPETS-, TVÄR-REMSA m. fl.
b) (numera knappast br.) om strimla av sönderskuren mandel l. morot o. d. Mandel skurin i små rimsor. Valleria Hush. 10 (c. 1710). Warg 12 (1755).
c) om tunt, långsmalt (numera oftast lättböjligt) stycke av metall; stundom: bandformigt järnbeslag. Förenämde Valtsade band (av mässing) sönderklippas eller skiäras til smale halffingers breda Rimsor. NoraskogArk. VI. 1: 34 (1768). 1MinnNordM XI. 2: 2 (1885; om bandformigt järnbeslag på kyrkdörr). jfr BLÄCK-, PLÅT-, SPIK-REMSA m. fl.
d) (†) om räcka l. band av hopbundna lövkvistar. Sätt ihop en rimsa utaf små löfqvistar, knyt brefvet dervid, och släpp det sakta utför klippan. Envallsson Az. 43 (1793).
e) om långt o. smalt jord- l. markstycke; jordremsa l. landremsa; äv. om långt o. smalt stycke (strimla) av (sönderskuren) grässvål l. av (uppskuren) torv o. d.; äv. om långt o. smalt stycke växtlighet (t. ex. skog, vass); äv. i sådana uttr. som remsa (av) sand l. jord l. land l. skog, långt o. smalt stycke sand osv. Eneman Resa 1: 142 (1712). När .. (lantmätarna) finna, at jorden genom Tegeskiften är mycket sönderdelad til smala rimsor. LandtmFörordn. 169 (1749). (Han) utvalde .. (till täppa) en remsa jord högst upp, der backen icke ännu hade begynt hälla. Almqvist Grimst. 22 (1839). Palmdungar på ljusa remsor af sand. Melander Långtur 65 (1896). Mot aftonen funno vi åter en remsa vegetation. Hedin GmAs. 2: 152 (1898). Levander DalBondek. 1: 387 (1943). jfr JORD-, KUST-, LAND-, SAND-, SKOGS-, STRAND-, TORV-REMSA m. fl.
f) (mera tillf.) om långt o. smalt parti av öppet vatten; äv. om långt o. smalt parti av himmeln; äv. i sådana uttr. som remsa (av) öppet vatten l. himmel. Vassen, som .. lämnade en smal remsa öppet vatten. Hedin GmAs. 2: 398 (1898). Högt upp (såg man från klyftans botten) ett smalt blått band, en remsa himmel. SvD(A) 1917, nr 278 B, s. 4.
g) (mera tillf.) om långt o. smalt parti av en yta (jfr e, f). Är murytan (som skall avjämnas) stor, så göres på 3—4 fots afstånd remsor s. k. ”banor” först färdiga. Rothstein Byggn. 449 (1859). Mellan huvudduken och den påsiga yllekoftan skymtade en remsa slätt skinn. Aronson SångPolstj. 8 (1948).
h) (mera tillf.) om bandformig strimma av rök o. d. Ett (rök-)moln, som .. i långa rimsor långsamt seglade mot höjden. Wetterbergh Penning. 355 (1847).
i) mer l. mindre bildl., om ngt mer l. mindre abstr.; jfr 4. (En poet) rimmar rimsor stulna af andras läder. Kullberg Dikt. 324 (1850). Minnets valsar började vefva upp sina gamla remsor. Bergman Dröm. 240 (1904).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång rad l. räcka (av föremål o. d.). Rietz 524 (1865).
3) [jfr motsv. anv. i d. dial.] (†) långsmal öppning i ngt; springa. (Bina) tilsmeta .. alla rimsor, sprickor och små håhl (i bistocken). Triewald Bij 54 (1728). Mantlar, hvaruti voro rimsor eller öpningar på armar och lifvet skurne. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 13 (1753); möjl. till 1.
4) [jfr motsv. anv. i finlandssv. dial., d., nor. o. nor. dial.; jfr äv. REMSA, v.] (†) ramsa; äv.: brist på sammanhang o. reda i en (ordrik) framställning, oklarhet l. oredighet. Then sidste Deelen aff thetta Capitlet, är så falskt affskrifwin, och theruti een sådan Remsa, at iagh ther vthur icke kan fatta någen Mening. Schroderus Os. 2: 82 (1635). Hvad vill nu hela denna långa rimsan (dvs. det anförda stycket av kritiken) säga? Chydenius 394 (1779).
-KLIPPNING. särsk. (mera tillf.) tekn. till 1 c, om klippning av remsor av plåt o. d. Remssaxar .. för remsklippning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 454. —
-KÖTT. (†) randigt (sid)fläsk? Lind 1: 1386 (1749). (T.) Schrotfleisch, .. (sv.) magert, köttblandadt fläsk, rimskött, som är skuret i bitar och hopprässadt. Wikforss 2: 549 (1804). —
-LOCK, n. (†) på tårta: överdel bakad av ett flertal i kors över varandra lagda strimlor av deg; jfr lock, sbst.2 e δ. Warg 479 (1755). —
(1 a) -MÖNSTER. [till remsa, sbst., o. rems] (i sht förr) jfr mönster, sbst.3 1 a. NJournD 1855, s. 15. Därs. 1856, s. 134. —
-SÄNDARE, r. l. m. tekn. apparat för avsändning av telegram, avsedd att matas med utstansade pappersremsor (punsremsor). 2NF 28: 730 (1918). —
-TRYCKARE, r. l. m. [jfr eng. tape printer] tekn. i fråga om trycktelegraf (fjärrskrivmaskin): mottagningsapparat som trycker bokstavstyperna på en pappersremsa. 2SvUppslB 28: 1218 (1954). —
-TYLL. (förr) tyll vävd o. förd i handeln i remsor l. band. jfr: Äkta Brysseler remstyll. Freja 1873, s. 94. —
Spalt R 1061 band 22, 1957