Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RELATIVISERA re1lati1vise4ra l. rel1-, l. -iv1-, l. 0100—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[till RELATIV, adj., efter mönster av andra verb bildade med ändelsen -isera till adjektiv på -iv (t. ex. AKTIV : AKTIVISERA, EFFEKTIV : EFFEKTIVISERA)]
1) (†) motsv. RELATIV, adj. 2; ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv.: ngt som är relativt (dvs. icke absolut). Förf:s ovilja mot försöken att grunda kunskapen om det Absoluta på tro eller hvilken annan relativisering som helst. PDAAtterbom i Phosph. 1811, s. 275.
2) (i sht i fackspr.) motsv. RELATIV, adj. 3: göra (ngt) till ngt relativt, ge (ngt) relativ karaktär l. prägel. Norström Masskult. 138 (1910). Intellektualismen .. relativiserar allt. Liljedahl Norström 2: 279 (1918). Relativisering av människovärdet. Vi 1956, nr 5, s. 4.

 

Spalt R 970 band 21, 1957

Webbansvarig