Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKURRENT re1kɯrän4t l. rek1-, l. -u-, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. rekurrent, eng. recurrent, fr. récurrent; av lat. recurrens (gen. -entis), p. pr. av recurrere (se REKURRERA)]
(i vetenskapligt fackspr.) som återkommer l. upprepas (med intervaller), återkommande. Ekbohrn (1904). Hela torvlagerföljden kommer .. att uppbyggas av rekurrenta lagerserier. Granlund SvHögmossGeol. 73 (1932). Rekurrenta novor, vilka äro novor, som med korta mellanrum .. undergå nya novautbrott. Lundmark Världsallt. 93 (1941). — särsk.
a) mat. om matematisk serie: vars alla termer bestämmas ur den l. de närmast föregående gm en viss formel (rekursionsformeln). VetAH 1819, s. 204. TMatFysKemi 1920—21, s. 71.
b) med. i uttr. rekurrent feber o. d., återfallsfeber. Tholander Ordl. (c. 1875). FoFl. 1908, s. 21.

 

Spalt R 946 band 21, 1957

Webbansvarig