Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKUPERATOR re1kɯpera3tor2 l. rek1-, l. -u-, l. 01—, r. l. m.; best. -n; pl. -er re1kɯpe1ratω4rer l. -ku-, l. -pär1– l. -pær1-, l. 010040; förr äv. REKUPERATÖR, r. l. m.
Ordformer
(recupérateur 1879. rekuperator 1898 osv.)
Etymologi
[jfr t. rekuperator, eng. recuperator, fr. récupérateur; bildat ss. ett vbalsbst. till lat. recuperare (se REKUPERERA), formellt motsv. lat. recuperator, återerövrare]
tekn. inrättning som användes vid eldning i ugnar o. eldstäder för återvinning av värme som annars skulle gå bort med rökgaserna till skorstenen o. som utgöres av en värmeväxlare så beskaffad att det värmeavgivande medlet o. det värmeupptagande medlet hållas rumsskilda. JernkA 1879, s. 250. TT 1942, Elektr. s. 162.
Ssg: REKUPERATOR-UGN. tekn. ugn med rekuperator. 2UB 5: 477 (1902).

 

Spalt R 945 band 21, 1957

Webbansvarig