Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKTIFIKATION räk1tifik1aʃω4n, l. -fi1-, äv. -atʃ-, l. 01004 (räcktifikatschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rect-)
Etymologi
[jfr t. rektifikation, eng. o. fr. rectification; till senlat. rectificatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till rectificare (se REKTIFICERA)]
1) (i fackspr., föga br.) motsv. REKTIFICERA 1: uträtning. IllSvOrdb. (1955).
2) mat. motsv. REKTIFICERA 2: rektificering. Sturtzenbecher (1805). Nygren UppslBMatFysKem. (1950).
3) kem., farm. o. tekn. motsv. REKTIFICERA 3: rektificering. Wallerius ChemPhys. 1: 298 (1759). Alkoholns rektifikation. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 433. Lindgren Läkem. 66 (1918).
4) (numera bl. tillf., företrädesvis i lärt fackspr.) motsv. REKTIFICERA 4: rättande, rättelse, korrigering, justering; tillrättaläggning. HH XXXII. 1: 78 (1779). De sentida rektifikationerna af hithörande kalkyl. Cygnæus 1: 268 (1852). En mindre rektifikation av gränserna. Langlet Ung. 416 (1934); jfr 1.
Ssgr (till 3, tekn.): REKTIFIKATIONS-APPARAT. [jfr t. rektifikationsapparat] apparat för rektificering, rektifikator; särsk. om sådan apparat använd i bränneri för rektificering l. destillering av brännvin. QLm. 2: 35 (1833). 3NF 5: 799 (1926).
-BÄCKEN. kärl för användning vid rektificering l. destillering av brännvin. AB 1869, nr 227, s. 4.
-KOLONN. [jfr t. rektifikationskolonne] kolonn (se d. o. 1 b) hörande till rektifikationsapparat (i bränneri). SD(L) 1896, nr 592, s. 5.
-PANNA. panna hörande till rektifikationsapparat. SFS 1868, nr 57, s. 2.
-PELARE. (†) = -kolonn. UB 5: 157 (1873).

 

Spalt R 937 band 21, 1957

Webbansvarig