Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGREDIENT -än4t, äv. (numera knappast br.) REGREDIANT -an4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ant 1899—1921. -ent 1870—1952)
Etymologi
[jfr t. regredient; till REGREDIERA]
(numera föga br.) jur. o. handel. person som anställer l. söker regress; jfr REGRESSANT. Nisbeth 1030 (1870). SvBanklex. 443 (1942). 2SvUppslB (1952). —

 

Spalt R 863 band 21, 1957

Webbansvarig