Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDSLA re3dsla2, sbst.1, l. RESSLA res3la2, sbst.1, l. RASSLA ras3la2, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(rassla 1946. redsla 1897. resla 1774. rädzslo 1652 (: till åker och ängierädzslo). rässla 1897)
Etymologi
[sv. dial. ressla, körning (med plog l. vagn) o. d. (Hof DialVg. 235 (1772)), resla, raisla, rassla (i bet. 2); jfr fsv. rezla (i ssgrna afrezla, arrendeavgift, avrad, kostrezla, anskaffande av underhåll), fd. rezlæ, avgift o. d., nor. dial. reidsla, förberedelse, bruddräkt m. m.; vbalsbst. till REDA, v.1; jfr äv. isl. reizla, vägning, vikt. — Jfr INREDSLA, REDSEL, sbst.1]
1) om bearbetning l. odling av jord (jfr REDA, v.1 2 b); i ssgrna ÅKER-, ÄNGA-REDSLA.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) talg l. ister (som hackats l. malts o. saltats o.) som användes vid matlagning l. bak o. d., särsk. vid kokning av kål o. d. för att göra anrättningen fet o. smaklig; jfr REDA, v.1 2 g. Landsm. Bih. I. 3: 63 (1774; från Västbo). GHT 1897, nr 282 B, s. 2 (från Västergötl.). GbgP 1946, nr 54, s. 7 (från Västbo).

 

Spalt R 631 band 21, 1956

Webbansvarig