Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDLÖS re3d~lø2s, förr äv. REDELÖS, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(red- (reed-) 1660 osv. rede- 16851747. — Se för övr. LÖS)
Etymologi
[fsv. redhlös (i bet. 1); jfr ä. d. redde(s)løs, redeløs (i bet. 1 o. 2); sannol. väsentligen efter mlt. redelōs, utan skydd, hjälplös, lt. redd(e)loos, hjälplös, skröplig m. m.; jfr holl. reddeloos, förstörd, manöveroduglig m. m., o. (det från lt. l. holl. upptagna) ä. t. red(e)los, reddelos, t. rettlos, manöveroduglig; till mlt. resp. holl. redden (se RÄDDA) o. lōs resp. loos (samma ord som LÖS); i sv. sannol. tidigt anslutet till REDA, v.1, o. möjl. äv. till REDE, sbst.1 (jfr de inhemskt nordiska isl. reiðalauss, om fartyg: som saknar utrustning, nor. dial. reidelaus, som saknar tillbehör l. inredning, till REDE, sbst.1)]
1) (numera mindre br.) som icke (l. endast med stor svårighet) kan hjälpa l. reda sig; som ingenting har att hjälpa l. reda sig med; som icke har ngn att hålla sig till; hjälplös (se d. o. 1, 2); som saknar förmåga l. möjligheter l. medel att uträtta ngt; maktlös l. vanmäktig l. kraftlös; dels om person l. stat l. djur o. d., dels om ngt sakligt l. ss. adv.; av språkkänslan ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 2. Redlöst Rike det är, där kunnige Styrare felas. Nicander GSann. 34 (1766). Han kan inbilla sig, det jag i min redlösa belägenhet numera fruktar honom. Crusenstolpe Tess. 1: 129 (1847). Om det gamla anslaget nedsattes, blefve kassan redlös. Hellberg Samtida 1: 107 (1870). Tomt visthus gör redlös reddeja. Granlund Ordspr. (c. 1880). När din mor faller ifrån, står du redlös i lifvet. Strindberg Dram. 127 (1893). En fisk, som man .. fått på grund, är tämligen redlös. Hammarström Sportfiske 108 (1925). Harlock (1944). — särsk. (numera föga br.) om karaktär l. affekt l. sång o. d.: som saknar fasthet l. stadga l. styrsel l. behärskning o. d. Dessa drag af en redlös karakter och en rubbad hjerna (hos G. IV A.). Frey 1850, s. 366. Eros! / hvad för sång / redlös och barbarisk / har du lagt uppå min mun! Ekelund Eleg. 31 (1903). Min fullständigt redlösa häftighet. Söderhjelm MVärld 1: 212 (1929).
2) sjöt. om fartyg: (som i storm l. drabbning o. d. förlorat mast(er) l. tackling l. roder l. ankare o. dyl. o. därför är mer l. mindre) manöveroduglig; äv. i utvidgad anv., dels om fartygs tillstånd l. skick o. d.: vari fartyget är manöverodugligt, dels (numera bl. tillf.) med huvudord betecknande befälhavare på fartyg l. person(er) som färdas i båt, i uttr. som ange att fartyget l. båten är l. blir manöverodugligt (-oduglig). Som han (dvs. riksamiralen på sitt skepp) allena beskiötz af månge, är han redlös och lam worden och förorsakader att draga sigh på sijdan. RARP 7: 144 (1660). Juels ammiralskeep .. blef skuttit så reedlööst, at han måtte senda thet til Köpenhampn. Spegel Dagb. 75 (1680). (Sv.) Försätta i redlöst skick, (eng.) disable. WoH (1904); jfr 1. Strindberg NSvÖ 1: 130 (1906: drefvo .. redlösa; om personer i båt). Hojen drev redlös i tolv dygn. Pan 1925, s. 10. jfr (†): Sergestus .. / Förde sin bräckliga köl, hvars ena sida (där åror saknades) var redlös. Adlerbeth Æn. 113 (1811). — särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. 2RARP 15: 356 (1747). Själ du som drifves / redlös på stormigt haf. Arbman Ton. 125 (1917). Malmberg SångSamv. 57 (1938).
3) [utvecklat ur 1 o. 2] som på grund av berusning (i sht förr äv. på grund av trötthet l. sjukdom) icke kan reda sig själv (särsk. gå l. röra sig (stadigt) l. stå på benen o. d.); stup l. plakat full; stundom: ledlös l. utan styrsel; äv. ss. adv., i sådana uttr. som redlöst berusad o. d. (Han) hade .. påträffats liggande på vägen redlös antingen genom fylleri eller sjukdom. GotlLT 1852, nr 26, s. 3. Om under marschen tre fjerdedelar af manskapet .. digna under sina packningar eller också slänga dem ifrån sig och komma fram redlösa. RiksdP 1892, 2 K nr 25, s. 27; jfr 1. (Han) var redlöst öfverlastad. VL 1893, nr 19, s. 3. (De) drucko, till dess de blevo alldeles redlösa. Grip Tobbernobb. 31 (1915). När man är full blir man mycket stark / och mycket munter och redlös. Ferlin Goggl. 47 (1938).
Ssg (till 2): REDLÖS-SKJUTNING. (†) sjöt. beskjutning varigm ett fartyg göres (l. varigm man avser att göra ett fartyg) redlöst. Ehrenstam Sjöartill. 48 (1839). KrigVAT 1849, s. 197.
Ssg: redlösskjutnings-projektil. (†) sjöt. projektil avsedd för ”redlösskjutning”. Ehrenstam Sjöartill. 48 (1839).
Avledn.: REDLÖSHET, r. l. f. egenskapen att vara redlös; tillstånd vari ngn l. ngt är redlös(t). WoJ (1891).
1) (numera mindre br.) till 1. Bremer GVerld. 6: 156 (1862). Harlock (1944).
2) sjöt. till 2. Dalin (1855).
3) till 3. Ända till redlöshet berusad (ngt skämts.).

 

Spalt R 601 band 21, 1956

Webbansvarig