| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDA re3da2, adj. oböjl., förr äv. RED, adj.1 Anm. 1:o I ä. tid användes stundom ordet i formen redan, sannol. bildad till reda medelst den gamla (i sv. dial. ännu kvarlevande) adjektivändelsen -an (eg. ack. sg. mask.). VDAkt. 1690, nr 414 (: i reedan Spannemåhl; i bet. 2 c). 2:o Beträffande gradformer se REDARE, adj. kompar., resp. REDAST, adj. superl.
1) (†) färdig, beredd, parat, som är till reds; särsk. ss. predikativ, ofta: redo; särsk. i uttr. reda till ngt l. (till) att göra ngt. Schroderus Dict. 160 (c. 1635). Dalin (1855). — jfr SEGEL-, VEDER-REDA. —
a) om person l. trupp l. om ngns själ o. d.; jfr REDO, adj. 1 a. Stiernman Riksd. 30 (1524). Giorde så Erchebiscopen sigh reda medh en wäldigh hoop krigxfolk. Svart G1 36 (1561). Frankerijket .. kan hafva 5 arméer reda på alle fall. RP 8: 316 (1640). Medh reda, thet är, färdige witnen. Stiernhielm WgL 112 (1663). Ty gör, o siäl dig reeda / At skilias härifrån. Lindschöld Vitt. 171 (1685). HFinlÖ 402 (1713). jfr VÄG-REDA.
b) om ngt sakligt; anträffat bl. ss. predikativ, särsk.: redo l. till reds l. i ordning l. klar (se d. o. 12 a). Stiernman Riksd. 30 (1524). Sedhan giorde thå konung Karll och her Christiern Benctsson theres skep redha til storm. OPetri Kr. 234 (c. 1540). Maten är reedha. TobCom. E 1 b (1550). Dahlstierna (SVS) 358 (c. 1696). Saken är reda eller redig. Pfeif DeHabitu 268 (1713; bet. oviss).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mlt.; utvecklat ur 1 b] ss. beteckning för egenskap hos betalningsmedel l. egendom o. d. med hänsyn till användbarhet l. värde o. d. samt i användningar som närmast ansluta sig härtill.
a) i uttr. reda pän(nin)gar, förr äv. pängar reda, pängar (mynt) som äro för ägaren fritt (o. omedelbart) tillgängliga (icke nedlagda i egendom av annat slag) o. som användas l. kunna användas ss. betalningsmedel, kontanta (se KONTANT, adj.2 1) pängar, kontanter (särsk. motsatt: egendom som icke består av pängar, äv. motsatt: skuldförbindelser o. d.); i fråga om ä. förh. äv. i inskränktare anv.: metallisk valuta (motsatt: pappersmynt). Betala med l. i reda pän(nin)gar. G1R 1: 47 (1523). För reeda Penningar får man altijdh bättre kiöp, än på borgande. Grubb 665 (1665). Straxt skall tu pengar reda / På ett bräde för oss breda. Moræus Schonæus 57 (c. 1685). Nu gifva fästehion hvar annan gåfvor i reda penningar, eller lösören, för ächtenskaps skul. GB 3: 8 (Lag 1734). Reda penningar .. (dvs.) myntadt guld eller silfver (i motsats till: sedlar, skuldförbindelser, o. d.). Dalin (1855). Ersättning i reda pengar. Krusenstjerna Pahlen 7: 229 (1935). särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. reda pänningar, i inskränktare anv., om pängar som ngn har i eget förvar (motsatt: pängar som innestå i bank o. d.). Utaf alla Capitalier, så reda som deponerade pänningar, .. betalas siette pänningen. Carl XII Bref 430 (1718).
β) (numera bl. tillf.) i det bildl. uttr. taga ngt för reda pän(nin)gar, taga ngt för gott l. kontant (se KONTANT, adj.2 3 a); i sht förr äv.: hålla till godo med ngt; jfr f. Jag undrar, at han, som är så van vid lagsaker, intet också är van at intorka invänningar .. (o.) taga illgrep för reda penningar. Dalin Arg. 1: 39 (1733, 1754). Du är en fjolla / Som dessa prof (på kärlek) för reda pengar tar. Hagberg Shaksp. 1: 295 (1847).
b) (numera bl. tillf.) allmännare, ss. attribut till ord betecknande mynt, pänningsumma, tillgångar, egendom, medel o. d.: som utgöres av reda (i bet. a) pänningar; kontant; om pänninganskaffning o. d.: som har avseende på kontanter, kontant; i sht förr äv. om betalning: som erlägges kontant (se KONTANT, adj.2 1 a, 2). Mårthen sålde .. 30 lest[er] osmundz järn, nemligen 16 lester för redh betalningh och 14 lest[er] på borgen. 2SthmTb. 6: 77 (1579). Reda medel. BoupptSthm 1682, s. 575 b. Hafver Förlagtagaren samkat så mycken gäld på sig, at dess reda och lösa egendom ei räcker til betalningen, då må dess fasta egendom användas. PH 4: 2639 (1748); jfr c. Reda mynt. Fatab. 1929, s. 59. Den reda penninganskaffningen. SDS 1943, nr 150, s. 4. (†) En reda summa af silfver och guld måste .. utbetalas. Fryxell Ber. 3: 64 (1828). särsk. i uttr. reda kontanter, äv. reda kontanta medel, förr äv. reda kontant, kontanter; förr äv. i uttr. för reda kontant, för kontant betalning. RARP 11: 405 (1672: för reda contant). Reda contante medel. VDAkt. 1699, nr 683. (Han) fordrar i reda Contant 10 dlr. Därs. 1704, nr 167. Kvällsp. 1955, nr 302, s. 8 (: reda kontanter).
c) (†) ss. attribut till ord betecknande egendom o. d. som icke består av kontanter: som lätt (utan svårighet o. tidsutdräkt) kan omsättas i kontanter; äv.: som säkert är att tillgå; äv. övergående i bet.: som icke är utsatt för risk att undergå värdeminskning, som behåller l. har sitt (fulla l. säkra) värde, stundom: säker; jfr REDBAR, adj.1 2 c. HC11H 10: 10 (1662). Försäkrandes han barnen uthi sin egendom såsom ett wist och reda Capital. BoupptSthm 1669, s. 1887. Wi .. förnimma .. at nu i reda fordringar och andra medel en ansenlig summa skulle i förråd wara (för armbössan). HC11H 10: 188 (1680). VDAkt. 1694, nr 1362.
e) (†) övergående i adverbiell anv.: kontant (se KONTANT, adj.2 1 a, 2); äv. närmande sig l. övergående i bet. av ett sbst. (jfr KONTANT, adj.2 2 a), i uttr. [jfr mlt. rēde umme rēde] reda om l. (e)mot reda l. för reda om redo l. kontant för reda, äv. enbart med reda, ss. beteckning för att betalning erlägges i kontanter l. omedelbart vid mottagandet av en vara o. d. (o. då antingen i kontanter l. i varor o. d.); ofta liktydigt med: mot l. gm kontant betalning; ofta motsatt: på kredit l. borgen o. d.; äv. bildl., ss. beteckning för att motprestation fullgöres (motsatt: till skänks l. för ingenting o. d.). (Människan) wil medh gerningar .. föruerffua sigh salighetena .. vppå thet, man iw iche skal synas någhot haffua aff Gudhi förgeffues (dvs. till skänks), vthan alt redha om redha. LPetri DialMess. 133 a (1542). BtÅboH I. 9: 116 (1637: för redha om redho). (Lat.) Numerato … (Sv.) Reda, affreknat. Linc. Bbb 6 a (1640). OxBr. 11: 288 (1643: med reeda). Kiöphandelen drifwes .. Anter contant för reeda, eller på Låfwen, och Credit. Risingh KiöpH 29 (1669). Enär .. (köpmännen) icke strax kunnat få reda emot reda, det är, vara emot vara, hafva .. (de) på sina försträckningar tagit obligationer. Bergv. 2: 341 (1745). Johansson Noraskog 1: 73 (i handl. fr. 1785). jfr: Ont reeda kiöpa, och intet breeda. Loccenius Lex. 32 (1674) [jfr språkprovet från Grubb 670 (1665) under REDA, sbst.1 6 a β].
f) (†) bildl., i uttr. taga ngt för reda, ta ngt för gott l. kontant (se KONTANT, adj.2 3 a); jfr a β. Hiärne Förb. 42 (1706).
3) [jfr 1 b] i vissa uttr. som ange att ngt befinner sig i beredskap l. i (god) ordning o. d. samt i användningar som ansluta sig härtill.
a) [jfr d. på rede hånd, ä. d. på rede hænder] (numera föga br.) på reda hand, i sht förr äv. händer, i beredskap l. till förfogande l. i (god) ordning o. d.; särsk. i uttr. ha(va), förr äv. hålla ngt på reda hand, i sht förr äv. händer, ha (resp. hålla) ngt disponibelt l. i beredskap l. i (god) ordning o. d., äv. (i uttr. ha ngt på reda hand): ha väl reda på ngt (se REDA, sbst.1 7 a), ”ha ngt på sina fem fingrar”; i sht förr äv. i uttr. vara på reda händer, om ngt sakligt: vara väl förberedd l. ordnad. Spegel 368 (1712). På det man alt dylikt (dvs. stadens handlingar, som borde inventeras) på Reda händer sedermera hafva och hålla må. VRP 16/5 1734. Lagerbring 1Hist. 4: 219 (1783: var .. på reda händer). (Sv.) Hafva ngt på reda händer: (fr.) avoir qc en main. Schulthess (1885). Det der (dvs. fru Lenngrens förtjänster) ha grannarne på reda hand. Snoilsky 4: 66 (1887). För de vänner .., hvilka .. (anse att skalder icke böra blanda sig i politik), har Björnson alltid sitt stora svar på reda hand: ”politiken är nästans väl”. Strindberg TrOtr. 2: 254 (1890). Fattigt folk .., som inte hade pengar (åt skomakaren) för skorna på reda hand. Sydow O’Leary Schiane 46 (1921).
c) (numera knappast br.) i sådana uttr. som vara l. befinna sig l. stå på reda fötter, om ngt sakligt: vara i (god) ordning l. i ett gott läge l. ”stå på säkra fötter” l. vara (fullt) uppklarad l. uppgjord o. d.; ställa ngt på reda fötter, ordna l. reglera ngt o. d. (på ett tillfredsställande sätt); förr äv. bringa ngt på reda fot, bringa reda (se REDA, sbst.1 6 b) i l. ordna upp l. reglera o. d. ngt; jfr REDIG 3 h. Weste (1807). Davidssons resa till Sverige, som företogs för att bringa denna sak (dvs. drottning Kristinas årsunderhåll) på reda fot. SKN 1842, s. 198. Crusenstolpe CJ 1: 93 (1845: ställt). Tessin .. hugnade sin far med underrättelsen, att hans hjertas angelägenhet (dvs. det tilltänkta giftermålet) befann sig på reda fötter. Dens. Tess. 5: 299 (1849). OPSturzen-Becker (1856) i Sturzen-Becker 1: 218 (: stå på reda fötter). Af Adlerbeths framställning kunde man tro, att (det engelska sändebudet) Elliot blott behöft visa sig, för att allt skulle vara på reda fötter med prinsen af Hessen (som hotade att anfalla Sverige). Beskow i 2SAH 42: 261 (1867). Hans affärer äro på reda fötter. Cavallin (1876). Cannelin (1921).
4) [jfr 1 b] (†) om räkenskap l. besked o. d.: noggrann l. ordentlig l. redig o. d. At the til sammanss vpbæra all bispsæthetz rænta ok göra honum (dvs. konungens fogde) ther .. reda regenscap före. G1R 1: 37 (1522). Tegel G1 1: 137 (1622).
Spalt R 514 band 21, 1956