Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RECITATOR re1sita3tor2 l. res1-, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -n; pl. -er re1sitatω4rer l. res1-, l. 01040.
Etymologi
[jfr t. rezitator, eng. recitator; av lat. recitator, till recitare (se RECITERA); jfr RECITATÖR]
1) (numera mindre br.) = RECITATÖR. 2NF (1915). ÅbSvUndH LIX. 2: 73 (1940).
2) (enst.) om tänkt (i en framtidsskildring beskriven) apparat för återgivning av trådlös telefoni o. d. Nyblom FantH 48 (1910).

 

Spalt R 491 band 21, 1956

Webbansvarig