Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAUK, sbst.1, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) rauk, möjl. motsv. nyisl. hraukur, toppskarv, o. möjl. besläktat med RÅKA, sbst. (jfr sv. dial. (Gotl.) rok, råka, isl. hrókr, toppskarv, fsv. roka, råka)]
(†) fågeln Corvus frugilegus Lin., råka. Raukens ankomst anses för ett säkert förebåd af Våren. VetAH 1809, s. 193 (från Gotl.). Leijonflycht (1827). ÖoL (1852).

 

Spalt R 415 band 21, 1956

Webbansvarig