Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASUR rasɯ4r, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rassur)
Etymologi
[jfr t. rasur, eng. rasure; jfr äv. fr. rasure, rakning, i ffr. äv.: utradering m. m.; av lat. rasura, skavning, skrapning, till p. pf.-stammen av radere (se RADERA, v.1)]
1) (i fackspr.) (ut- l. bort)radering (av skrift l. bokstav o. d.); ofta konkretare, om raderat ställe (i handskrift). Den förlikningh, som dem emillan .. skriffteligen blef ställt, Huillken Her Börge hade raderat .. medh huillken rasur Johan förmente att Her Börge hade brutit förlikningen. VDP 1656, s. 275. Et formelt Contract .. bör vara skrifvit på rent .. Papper, utan rasurer. Biurman Brefst. 50 (1729). Det på en rasur stående s. Friesen (o. Grape) CodArg. 58 (1928).
2) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng., ffr. o. ä. fr. samt i senlat.] (†) farm. gm skrapning erhållen finfördelad massa (av drog o. d.). Blom Med. 43 (1801). Ekbohrn (1904).

 

Spalt R 397 band 21, 1956

Webbansvarig