Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RANGLA raŋ3la2, v.2 -ade.
Etymologi
[sannol. en tillf. bildning av ljudhärmande karaktär; jfr dock dan. o. nor. rangle, skallra, rassla, i avljudsförh. till RINGLA, v.]
(enst.) mullra, dåna. Blixt bröstar af! Det blir tyst en sekund! och det mullrar och rullar, / Manglar och ranglar! Strindberg Fagerv. 87 (1902).

 

Spalt R 258 band 21, 1956

Webbansvarig