Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RADOTAGE rad1ota4ʃ l. ra1-, l. -ω-, n. ((†) r. l. m. Järta); best. -et.
Etymologi
[jfr t. radotage; av fr. radotage, vbalsbst. till radoter (se RADOTERA)]
(numera knappast br.) = RADOTERI. Af min radotage torde Tit finna at jag mår någorlunda väl. Järta (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 46. TySvOrdb. 1871 (1932). —

 

Spalt R 85 band 21, 1956

Webbansvarig