Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACK rak4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rack 1741 osv. rak 1771. — i ssg raque- 1751 (: raqueslädan))
Etymologi
[sv. dial. rack, ställning på släde l. på två timmerkälkar vid vedkörning, ensitsig gammaldags kyrksläde med starkt böjd framdel; möjl. samhörigt med lt. rakk(je), ställ för husgeråd o. d. (jfr RACK, sbst.5), holl. rak, (tork)ställ(ning), hylla, eng. rack, spjälvärk, höhäck, vagnssida, samt med RÄCKE]
(nästan bl. om ä. förh.) visst slags vanl. tämligen stor (ofta fyrsitsig) släde (med kuskbock); särsk. om sådan släde bestående av en slädkorg l. skrinda vilande på två efter varandra placerade kälkar. BoupptRasbo 1741. (En) Rack utan Säte. BoupptVäxjö 1808. Rack med röda .. kjelkar. VexiöT 1814, nr 97, s. 4. Den stora glänsande isbanan hvimlade af rackar och slädar. Blanche Bild. 1: 39 (1863). Då de .. färdades hem om ferierna på en .. rack med halm på botten. Ankarcrona SerTillb. 35 (1926). — jfr KÄLK-, SLÄD-, TÄCK-RACK m. fl.
Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): RACK-NÄT. jfr släd-nät. DA 1824, nr 43, Bih. s. 1. —
-SLÄDE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 20). Tersmeden Mem. 4: 111 (1751). Martinson OsynlÄlsk. 303 (1943).
-ÅKE. [sv. dial. rackåke] (bygdemålsfärgat) rack. SD 1916, nr 60, s. 1.

 

Spalt R 19 band 21, 1956

Webbansvarig