| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÄNDLA pän3dla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) utföra pändelrörelse; ofta oeg. l. allmännare: svänga som en pändel, röra sig fram o. tillbaka likt en pändel. TT 1898, M. s. 107. (Lodhyvaren kastar) efter en pendlande rörelse med armen .. lodet så långt för-öfver som möjligt. 2NF 16: 959 (1911). (Dirigentens) takteringsslag skola ej vara en metronoms pendlande. Anrep-Nordin HbKördir. 10 (1920). Svansarna (på hästarna) pendlade saktare, och till sist upphörde de alldeles att slå. Lo-Johansson Stat. 2: 169 (1937).
2) mer l. mindre bildl.
a) i fråga om ngns färd fram o. åter mellan olika platser. Vi pendlade i regel mellan olika Östersjöhamnar. Östergren (1934).
b) i fråga om förlopp som liknar l. tänkes utgöra en rörelse fram o. tillbaka mellan två poler o. d. Arrhenius Värld. 166 (1906). (Rikard II) pendlade mellan den ljusaste optimism och den svartaste pessimism. Grimberg VärldH 7: 96 (1936).
PÄNDLA ÖVER10 40. särsk. till 2 b. Samtidigt skall ni akta er för att pendla över till motsatt överdrift. SvD(B) 1945, nr 191, s. 7.
Spalt P 3023 band 21, 1955