Publicerad 1955   Lämna synpunkter
ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(III 2 l) PÅ-RÄND, p. adj. om fartyg: påkörd (se påköra 3) l. påseglad (av ett fartyg). VL 1894, nr 41, s. 2.
(I 13, III 2) -RÄTANDE, n. (†) i uttr. kullens pårätande, åstadkommande av kulle på mila gm uppresning av kortare kolved ovanpå underveden i milan. Wallner Kol. 22 (1746).
(II 4) -RÄTT, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) maträtt som ätes efter huvudrätten; jfr efterrätt. Barnen åto sin middag, som bestod av rovor .., salt och bröd samt till pårätt en tunn välling. Enström Gråbacka 279 (1929).
(I 16 h) -RÖRA, v. [fsv. paröra (i bet. 2); jfr fd. parøre (i bet. 2), d. pårøre (i bet. 1 o. 2)] Swedberg Ordab. (1722).
1) (†) röra vid l. vidröra (ngt). Lind (1749). Om de skulle vilja påröra den strängen om Danska Kronprinsen (ss. tronföljare) .. skulle freden bli förstörd. HSH 1: 263 (c. 1750). VetAH 1770, s. 49.
2) (numera bl. ngn gg tillf. l. arkaiserande) bildl.: angå l. vidkomma l. röra (ngt l. ngn), ha avseende på l. gälla (ngt l. ngn); stå i samband med (ngt); förr äv. (om skrift o. d.) övergående i bet.: handla om (ngt); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som ngt angår l. gäller, vederbörande, äv. substantiverat. Köt och anda moste tu icke såå här förstå ath kött är allenest thet okuskheet på rörer, och Ande thet som inwertes hiertat på rörer. FörsprRom. 2 b (NT 1526). Dhe öfrige .. Antiquiteter i Landet, som Kongl. M:ttz bref till Biskoparne pårörer. Schück VittA 2: 353 (i handl. fr. 1667). I den mohn som klagomåhlen kan påröra .. Magister Stenstrand. VDAkt. 1795, nr 479. Hvad riket pårörde borde ej ”hänga på riksföreståndaren och rådet allena”. Hildebrand Statsförf. 182 (1896). Hallström Sparfv. 86 (1903; i p. pf., substantiverat). särsk. om person.
a) [jfr motsv. anv. i d.] (†) gm släktskap l. vänskap o. d. stå (ngn l. ngt) nära; anträffat bl. i p. pr., dels i uttr. ngt nära pårörande, som står ngt nära l. har nära förbindelser med ngt, dels substantiverat: anförvant. De Andeliges Vänner och Pårörande. Lanærus Försök 19 (1788). En viss Aftonbladet särdeles nära pårörande man. Tiden 1848, nr 116, s. 3.
b) (enst.) i p. pr., i uttr. ngt pårörande, som har att göra med ngt; anträffat bl. substantiverat. Att han (om han blev illa bemött) sparkade ut alla saken pårörande och några till. PHallström i Nornan 1895, s. 184.
(I 24 c κ) -RÖSTA. (†) rösta på (ngn). VDAkt. 1724, nr 162.

 

Spalt P 2872 band 21, 1955

Webbansvarig