Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅLANDS- 3lands~ l. -lants~ l. -lans~ (jfr på`lannsvi´nnd Dalin), äv. (föga br.) PÅLAND- 3land~.
Ordformer
(påland- 1900 (: pålandsjö). pålands- 1840 (: Pålandsvind) osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pålands- samt eng. on shore (t. ex. i on shore gale, pålandsbris); bildat till sådana uttr. som vinden l. sjön o. d. ligger på land, vinden blåser rakt på land (resp. till d., nor. o. eng. motsvarigheter härtill); jfr I 4 l, 15, LAND 6]
i ssgr betecknande vind l. vågrörelse l. ström som är riktad mot land.
Ssgr: A (föga br.): PÅLAND-SJÖ, se B.
B: PÅLANDS-BRIS. (i sht sjöt., mera tillf.) jfr -vind. Sparre Tattarbl. 153 (1923).
-SJÖ. (påland- 1900. pålands- 1895 osv.) [jfr d. pålandssø] i sht sjöt. vågrörelse som är riktad mot land. GHT 1895, nr 277, s. 3.
-STORM. [jfr dan. o. nor. pålandsstorm] i sht sjöt. jfr -vind. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 38, s. 28. —
-STRÖM. [jfr dan. o. nor. pålandsstrøm] (i fackspr.) ström som är riktad mot land. LAHT 1903, s. 284.
-VIND, r. l. m. [jfr dan. o. nor. pålandsvind] i sht sjöt. vind som blåser mot land, sjövind, sjöbris; motsatt: frånlandsvind, landvind. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
-VÅG; pl. -or. (mera tillf.) jfr -sjö; i sht i pl. SvGeogrÅb. 1934, s. 41.

 

Spalt P 2817 band 21, 1955

Webbansvarig