Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PULLA pul3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[antingen en ombildning av det i ä. tid vanligare PULANG i anslutning till PULLA, sbst.1, l. en bildl. anv. av sistnämnda ord efter mönster av fr. poule, höna, insats i spel, pott, av ett lat. pulla, femininbildning till pullus, unge, kyckling (möjl. besläktat med FÅLE); jfr span. polla, kyckling, insats i spel, samt (det sannol. från fr. lånade) eng. pool (jfr POOL, sbst.3); anledningen till att ordet kommit att beteckna ”insats i spel” är dunkel; möjl. kan skålen där insatserna lades ha erinrat om en höna; jfr EWalberg i ModSpr. 1909, s. 101 ff. — Jfr POULARD, PULLULERA, PULÄNG]
1) (i kortspel) skål l. dyl. där de spelande lägga insatserna; (pängar l. marker som utgöra) summan av insatserna i ett spel, pott; äv. om ett slags (låg, rund) skål vari en spelares marker förvaras l. om ask med en sats sådana skålar jämte marker; jfr PULANG 1. WoJ (1891). En utmärkt pokerspelare, hvilken aldrig visade mera kort än som var nödvändigt för att ta hem pullan. Cavallin Kipling Emir. 182 (1898). Pullan visade nu, att generalen .. i stort sett var .. vinnare (i kvällens viraparti). Edström Mossgrönt 88 (1950). jfr MARK-, VIRA-PULLA.
2) (†) sällskapsspel som gick ut på att kasta av deltagarna satsade slantar så att de föllo i en i marken gjord grop; jfr PUTT-PÄNNING. HbiblSällsk. 2: 710 (1839). Dalin (1855).

 

Spalt P 2361 band 21, 1955

Webbansvarig