Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUBLIK publi4k l. pɯ-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3 a α, mera tillf.) -er (Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 91, Cedercreutz Blomst. 119 (1919)); äv. (numera bl. ålderdomligt l. vard.) PUBLIKUM pub4likum, äv. 302, n.; i best. anv. utan slutartikel (Stiernman Riksd. 1210 (1654) osv.), ngn gg äv. -umet (SAOL (1923)). Anm. Ordet användes i ä. tid med genomgående lat. böjning. Schück VittA 3: 11 (i handl. fr. 1671: publico, dat. sg.). HH XXXII. 1: 201 (1785: publici, gen. sg.).
Ordformer
(publik (-ic) 1649 osv. publikum (-c-) 16541950. publiquen (-qven), sg. best. 17391785)
Etymologi
[jfr dan. o. t. publikum, eng. public, fr. public; ytterst av lat. publicum, det offentliga, staten, offentlig lokal, till publicus, offentlig, allmän (se PUBLIK, adj.)]
1) (vanl. i formen publikum) (†) i sg. best., om staten l. kommunen o. d. i motsats till den enskilde; samhället, det allmänna (se ALLMÄN IV h α). Stiernman Riksd. 1210 (1654). Uti ju förmögnare händer et Bergverk kommer at bedrifvas, ju större nytta har publicum ther af at förvänta. Bergv. 1: 846 (1729). Gadd Landtsk. 1: 240 (1773: publiquen). LBÄ 11—13: 53 (1798).
2) om sammanfattningen l. huvudmassan av invånarna i ett land l. på en plats o. d. i deras egenskap av tänkande, kännande, handlande, ekonomiskt värksamma individer; i sht i sg. best.: allmänheten (jfr ALLMÄNHET III 3 a); gemene man; numera bl. med nära anslutning till 3, i uttr. (särsk. den stora l. breda publiken, äv. det stora l. bredare publikum) som beteckna allmänheten l. (den mindre kunniga l. kultiverade l. kräsna) huvudmassan av allmänheten i dess bedömning l. uppskattning av litteratur, konst, teater o. dyl. l. i dess nöjesliv. 2RARP 11: 268 (1739). Publikens längtan efter fred. Rosenstein 3: 421 (1790). En utlät sig: ”Man vore dum .. / .. At vilja Ljusets gagn bestrida; / Blott, at man hindrar det at sprida / Sit sken til hela Publicum. Kellgren (SVS) 2: 340 (1792). Sturzen-Becker SvSkönl. 216 (1845: det stora publikum). Laurin 2Minn. 158 (1930: det bredare publikum). Särskilt den stora publiken tycker ej om alltför mycket pessimism på en gång. Mortensen Strindbg 99 (1931).
3) om större l. mindre mängd av personer som (numera bl. i egenskap av åskådare l. åhörare l. kunder) äro samlade l. bruka samlas ngnstädes l. till vilka (ss. åskådare l. åhörare l. läsare l. kunder) en teater, en föreläsare l. författare, en tidning, ett företag o. d. vänder sig vid utövandet av sin värksamhet; jfr ALLMÄNHET III 3. Den bildade publiken uppskattar ett mera seriöst radioprogram. En talrik publik hade infunnit sig vid landskampen. Danssalongens publik. Nordenflycht QT 1745, Föret. s. 2. Hvad jag inte kan, får souffleuren säga; på det sättet får publiken ändå höra hela pjecen. Nordforss Theaterdir. 74 (1799). En illitterat publik .. älskar företrädesvis illitterata författare. Vinterbl. 1853, s. 65. Ja, mitt ärade publicum. SöndN 1862, nr 13, s. 3 (i ingress till kåseri). En af de svåraste uppgifter, som kunna åläggas en vetenskapsman, är att göra forskningens resultat njutbara för en större publik. FoU 16: 1 (1903). Därest film befinnes lämpad att förevisas endast för manlig eller endast för kvinnlig publik. SFS 1939, s. 1863. — jfr ELIT-, GALLERI-, HERR-, KONSERT-, KONST-, LANDSORTS-, LÄKTAR-, LÖRDAGS-, MUSIK-, RAD-, STAM-, STÅPLATS-, TEATER-PUBLIK m. fl. — särsk.
a) (mera tillf.) i pl., om olika slag av publik. (Provinstidningarnas) publiker äro högst inskränkta. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 91. Publiken är en grof generalisering. .. Det finnes så många publiker. Cedercreutz Blomst. 119 (1919).
b) (†) sammanfattande, om eleverna i en skola. PedBl. 1877, s. 45.
c) (tillf.) om samling resande i en järnvägskupé o. d. Tavaststjerna Morg. 14 (1884).
4) [efter fr. en public o. au public] (†) i uttr. i publik(en), offentligt, offentligen; hos l. bland l. inför allmänheten; jfr ALLMÄNHET III 3 a. Rysarna togo theras affsked den 24 huius på Rikssalen i public. Ekeblad Bref 1: 20 (1649; rättat efter hskr.). (Deklarationen bör) underskrifvas, och derjemte i publiquen kundgiöras. 2RARP 15: 253 (1746). (E. Taube) är i publiken hatad för sina despotiska tänkesätt. MoB 10: 69 (1797).
Ssgr (i allm. till 3): PUBLIK-ANSLUTNING~020. Invigningen förrättades under stor publikanslutning. UNT 1930, nr 10528, s. 1.
-ATTRAKTION. jfr attraktion 5. Form 1937, s. 57.
-BIFALL~02. jfr bifall 4. Söderhjelm MVärld 1: 73 (1929).
-BÅS. avdelning i domstolslokal, avsedd för publiken, åhörarbås. SvD(A) 1929, nr 179, s. 11.
-DAG. dag då (en stor) publik infinner sig på ett nöjesetablissemang o. d. Skansen hade stor publikdag. SvD(A) 1929, nr 196, s. 3.
-DEMONSTRATION. jfr demonstration 4 c. Krey-Lange Melba Liv 153 (1927).
-DRAGANDE, p. adj. om teater- l. filmföreställning l. programpunkt l. skådespelare l. musiker o. d.: som orsakar (stor) publiktillströmning, som har (stor) dragningskraft på publiken; lockande, attraktiv. 2NF 36: 1029 (1924). Han var en skicklig .. kåsör och ett mycket publikdragande namn. Geijerstam Canning Pol. 233 (1936).
-FAVORIT. jfr favorit 1. Carlsson HelaSthm 489 (1912).
-FILM. jfr -pjäs. Filmjourn. 1923, s. 245.
-FRAMGÅNG~02. framgång som en författare l. en bok l. en skådespelare l. ett teaterstycke o. d. har hos en publik l. publiken; äv. konkret(are), om bok l. teaterstycke o. d. som har l. haft sådan framgång. Böök 1Ess. 138 (1913). Sjöhistoriska Museets utställning .. har blivit en god publikframgång. SvFl. 1941, s. 36.
-FREKVENS. jfr frekvens 1. Dahl BibliotHb. 2: 149 (1931).
-FRIANDE, p. adj. om författare l. bok l. teaterstycke l. skådespelare l. konstnär o. d.: som friar (se fria, v.2 1 a β α‘) till publiken l. till publikens gunst. IdrBl. 1924, nr 55, s. 3. Publikfriande akrobatnummer. Rogberg Två 87 (1929).
-FRIARE. jfr -friande. Stolpe DödVäntr. 109 (1930).
-FRIERI. jfr -friande. Berg ModAmer. 90 (1925).
-GUNST. jfr gunst 1. 2NF 28: 1125 (1919).
-GUNSTLING. jfr -favorit. NutMusL 1920, s. 13.
-INTRESSE. intresse från publikens sida (för en teaterföreställning, en bok o. d.); jfr intresse 4. SvD(A) 1919, nr 149, s. 5.
-KNIPANDE, p. adj. (vard.) jfr knipa, v. 2 c slutet. En rad kvicka och publikknipande repliker. SvD(B) 1947, nr 320, s. 9.
-LOCKANDE, p. adj. jfr -dragande. Rig 1934, s. 56.
-LÄKTARE. jfr läktare, sbst.2
-MAGNET. (vard.) jfr magnet b. Greta Garbo har slagit nytt rekord som publikmagnet. SvD(A) 1932, nr 27, s. 8.
-NUMMER. (vard.) nummer (se d. o. 7 b) som väcker (stort) intresse hos publiken, publikattraktion. Bengtsson Silv. 238 (1931).
-ORGANISATION. organisation vars medlemmar utgöras av en viss teaters o. d. publik. UNT 1934, nr 223, s. 1.
-PJÄS. särsk. i sådana uttr. som god publikpjäs, publikdragande pjäs. DN(A) 1933, nr 230, s. 5.
-REKORD. om rekordstor publiksiffra. Östergren (cit. fr. 1927).
(1) -SAK. (†) statlig l. offentlig angelägenhet, statsärende. De (ha i regeringen) till att göra ifrån morgonen ini natten med publicsakerna. Ekeblad Bref 2: 221 (1660).
-SIFFRA. siffra angivande publikens antal. Östergren (1935).
-SMAK. smak som utmärker l. antas utmärka allmänheten l. en viss publik. 2NF 14: 408 (1910). Spekulation i .. tarvlig publiksmak. SvD(B) 1944, nr 290, s. 9.
-STYCKE. jfr -pjäs. Nordensvan SvTeat. 2: 19 (1918).
-SUCCÉ. jfr -framgång. Lamm Oxenst. 391 (1911).
-SYNPUNKT~02. särsk. i uttr. ur publiksynpunkt, ur publikens synpunkt. Österling Tidsst. 113 (1916).
-TILLSTRÖMNING~020. jfr -anslutning. SvD(B) 1927, nr 178, s. 8.
(1) -TJÄNST. (†) offentlig l. allmän tjänst, statstjänst. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680).
-TYCKE. förhållandet att vara i publikens smak l. utöva (stor) dragningskraft på publiken. Publicistklubb. 379 (1924). (Pjäsen har icke) så starkt publiktycke. SvD(B) 1945, nr 354, s. 11.
-YNNEST. jfr -gunst. 2NF 8: 145 (1907).
Avledn.: PUBLIKUMMARE, m.||ig. [jfr dan. o. nor. publikummer] (skämts., †) till 3, om person som ingår i en publik, läsare. Beskow (1832) i 3SAH XLVI. 2: 159.

 

Spalt P 2322 band 21, 1955

Webbansvarig