Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROMISS, n. (VRP 19/2 1650) l. f. (RARP 2: 194 (1635)); pl. -er.
Ordformer
(-miss 1635—1650. -misse 1716. -misser, pl. 1631—1725)
Etymologi
[jfr eng. promise; av lat. promissum, substantivering av p. pf. n. av promittere (se PROMITTERA), l. av det därtill bildade senlat. promissa. — Jfr PROMESS]
(†) löfte. RP 2: 127 (1631). Igenom goda ord och stoora promisser lät (han) sigh locka och draga på den nya Storfurstens sijda. Widekindi KrijgH 622 (1671). VDAkt. 1725, nr 342.

 

Spalt P 2031 band 20, 1954

Webbansvarig