Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIORITERAD pri1ωrite4rad l. -or-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3rad2 (priorite´rad Weste), p. adj.
Etymologi
[jfr d. prioriteret; till PRIORITET]
1) (numera föga br.) motsv. PRIORITET 2: som har företrädesrätt, privilegierad. Nordforss (1805). I befordringsväg prioriterade prestmän. SvLittFT 1837, sp. 184. FinBiogrHb. 902 (1898).
2) handel. o. jur. motsv. PRIORITET 2 a: som har förmånsrätt.
a) (numera bl. mera tillf.) om fordringsägare. VRP 15/12 1727. AdP 1800, s. 257.
b) om fordran. ÅgerupArk. Brev 6/10 1698. Prioriterade fordringar i konkurs. 1NJA 1874, s. 46. Björling CivR 207 (1908).

 

Spalt P 1868 band 20, 1954

Webbansvarig