Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREKA, r. l. f.; äv. PREKE, r. l. m.
Ordformer
(-ka 1738—1784. -ke 1749)
Etymologi
[sv. dial. preka (i tandpreka, tandpetare); jfr nor. dial. prika, prega, (spetsig) stång, nyisl. prik, kort käpp; besläktat med PRICK, sbst.1, PRICKA, v.; jfr PREKA, v.]
(†) föremål varmed man sticker l. petar; tandpetare. Lind (1738). Dähnert (1784). — jfr TAND-PREKA.

 

Spalt P 1714 band 20, 1954

Webbansvarig