Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLMA, v.
Etymologi
[sv. dial. pulma, pyllma, glo illa, vara ond l. tillknäppt (jfr sv. dial. pulma, surmulen kvinna); sidoform till sv. dial. bålma, se tvär l. arg ut m. m. (jfr nor. dial. bylma m. m., se bister ut, d. dial. bolm, rasande), sannol. med en urspr. bet.: svälla av (undertryckt) vrede o. identiskt med BOLMA, v.]
(†) i uttr. polma med ögonen, glo surmulet l. ilsket. Serenius Z 2 b (1734, 1757).
Ssg (†): POLM-ÖGON, pl. surmulet l. ilsket blickande ögon. Serenius Ggg 2 a (1734).

 

Spalt P 1427 band 20, 1953

Webbansvarig