Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POJAMA poj4ama, äv. POJEMA -ema, l. POJOMA -oma l. -ωma-, r. l. f.; best. -an; pl. = (Gustaf III 5: 102 (1810), Wrangel SvFlBok 57 (1897)), ngn gg äv. -ar (Platen SvFörsv. 57 (1828)); förr äv. POHJANMAA l. POJENMA, r. l. f.
Ordformer
(pohjanmaa 18171854. pohoijema 1788. pojama (poy-, påj-) 1789 osv. pojema (pohj-, poy-) 1854 osv. pojenmaa 1896. pojoma 1896 osv.)
Etymologi
[av fin. Pohjanmaa, namn på Österbotten. Fartygstypen fick sitt finska namn, emedan den i likhet med andra typer med liknande namn (se HEMMEMA, TURUMA, UDEMA) var avsedd uteslutande för finska skärgården]
(förr) sjömil. till arméns flotta hörande, av F. H. af Chapman (på 1760-talet) konstruerat, galeastacklat skärgårdsfartyg avsett för segling o. rodd (varvid masten kunde fällas ned) o. vanl. med 100 mans besättning o. bestyckat med 4 kanoner o. 8 nickhakar. Tersmeden Mem. 6: 216 (1788). Lavén Sjökr. 94 (1854). SvUppslB 28: 619 (1936).

 

Spalt P 1345 band 20, 1953

Webbansvarig