Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PODSOL podså4l, sbst. r. o. adj.; ss. sbst. best. -en.
Ordformer
(äv. podzol)
Etymologi
[av ry. podzol, aska, askjord]
geol.
I. sbst.: för kalltempererade trakter karakteristisk förvittrings- l. jordmånstyp betingad av ett relativt kallt o. fuktigt klimat med otillräcklig avdunstning från jordytan o. uppkommen gm att de översta jordlagrens lösliga beståndsdelar (järnföreningar, kalk o. d.) upplösts av nedsipprande vatten, varvid ett urlakat asklikt lager av bleksand l. blekjord bildats o. de lösta ämnena åter utfällts under blekjordsskiktet o. där bildat ett s. k. anrikningslager. Winberg Alnarp 1862—1912 204 (1913). Fornv. 1935, s. 75. jfr JÄRN-PODSOL.
II. adj.: som innehåller l. består av podsol; i ssgn JÄRN-PODSOL.
Ssgr (till I; geol.): PODSOL-BILDNING. LAHT 1912, s. 450. —
-JORD. FinlGeoteknMedd. 10: 13 (1912). —
-JORDART~02. LAHT 1912, s. 450. —
-JORDMÅN~02. Fennia XLI. 4: 7 (1918). —
-MARK. Winberg Alnarp 1862—1912 204 (1913). —
-PROFIL. tvärsnitt genom podsoljord. Winberg Alnarp 1862—1912 206 (1913). —
-REGION. region inom vilken podsol bildats l. bildas. LAHT 1912, s. 450.
Avledn. (till I; geol.): PODSOLERA, v., -ing. förvandlas l. förvittra till podsol; särsk. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ing. De ”podsolerade” jordskikten. FinlGeoteknMedd. 10: 20 (1912). SvSkog. 51 (1928).

 

Spalt P 1335 band 20, 1953

Webbansvarig