Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUFSIG pluf3sig2, adj. -are.
Etymologi
[ljudmålande; jfr sådana ord som PLAFFIG, PLUFFIG, PLUSSIG]
(i vissa trakter, vard.) plussig, slappfet. Tessin Bref 1: 170 (1752). Hennes drag äro plufsiga, råa, smutsiga. Strindberg AmerHum. 1: 119 (1879). Heerberger Dag 171 (1939).
Avledn.: PLUFSIGHET, r. l. f. (i vissa trakter, vard.) plussighet. Almqvist Törnr. 1: 52 (1839). Östergren (1935).

 

Spalt P 1226 band 20, 1953

Webbansvarig